Befriande känsla

Otaliga gånger då jag funderat på mammaskap har jag känt mig otillräcklig. Nu, efter elva månaders prövning, har jag kommit på en delorsak.

Igår surfade jag in på en blogg, vars skribent snart skulle få sitt tredje barn. I ett inlägg skrev hon att hon inte skulle gå händelserna i förväg med trean som hon gjort både med ettan och tvåan. Bebisen skulle få vara bebis.

Jag fick råg i ryggen. Lilla A ska få fortsätta sin utveckling i sin egen takt. Hon är bara elva månader, noll år för sjutton! Då kan man inte uttrycka sin vilja i ord, känslomässigt beroende av bekräftelse. Bebisen måste få undersöka, lära sig genom försök och misstag.

Jag har inget grundläggande fel. Jag ska sluta upp med att tro att jag bromsar Lilla A:s utveckling. Många föräldrar stressar utvecklingen, fördomsfullt nog så tror jag att en stor del av stockholmsmammorna är bland de värsta. Det är oerhört svårt att stå emot alla hysteriska (tränings)råd. Varför går inte vi på alla bebisaktiviteter i stan? Döm mig som gammalmodig, men jag hävdar att barnet lär sig mest genom att hemma studera oss föräldrar och vänner.

Lilla A får resa sig som människan gjorde under evolutionen. Under tiden låter jag mig förtrollas av Lilla A.


Kommentarer
Postat av: Stella & Petrus

Håller absolut med!! Vi har nog att göra hemma så här hinns inte med några aktiviteter alls! Självklart är vi ute också, dock utan tider att passa. Skönt!



Kram på er!

2009-06-12 @ 22:23:10
Postat av: Stefan

Hej!



På Babyvärlden diskuterar vi just nu det här med bebisgym, bebisyoga, bebisteater etc. Behöver våra minsta verkligen organiserade aktiviteter?



Gå gärna in och kommentera samt länka till era bloggar:



http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Vara-barn-klarade-sig-utan-bebisaktiviteter/

2010-04-30 @ 13:43:20
URL: http://www.babyvarlden.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0