Något av det bästa

måste vara då barnet kan säga sitt eget namn. En härlig avslutning på en i övrigt hemsk dag fick mamma.

- Aina, Aina, Aina, upprepade Lilla A flertalet gånger och mamma utropade glädjerop. Sen tog Lilla A det hela vidare.
Mamma öga, mamma öja, mamma neena pekade hon så vackert ut samtidigt som hon pillade djupt i mitt öga, rev i örat och petade på min näsa.

Barnet sover, sambon förlustar sig och mamman ska väl också ta natt. Lilla A har fått ny dygnsrytm. Tjugo över sex ropar hon: MAMMA JAA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0