God fortsättning tillönskas Er!

Skolan började med dunder och brak i torsdags - spenderade 13 timmar i betongbyggnaden. 15 timmar hemifrån. Lilla A sov då jag åkte och sov då jag kom. Den tristaste kvällen på 18 månader.
Nästan deprimerad, med enorm Lilla A längtan, åkte jag hem idag vid fyra. Jag hade inte busat med Lilla A sedan hon somnade i onsdagskväll. Det var rekord i tid "ifrån" min pärla.
Konstigt hur man ändrats sedan mammarollen tillkom.

Aldrig trodde jag att jag skulle stanna hemma frivilligt en festkväll (nyårsafton) för att barnet inte gjort nummer två på några dygn. Befria barnvakten som anlitas typ två gånger i halvåret. Aldrig trodde jag att hjärtat skulle brista av längtan då jag ej fått krama på en vaken Lilla A på 40 timmar. Aldrig trodde jag att jag kunde älska så mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0