Lilla My

Tvätta, städa, packa och packa.

Ikväll händer något stort. Jag och Lilla A ska testa våra vingar och resa utan pappa!

Vi ska bo hälsa på min syster i Helsingfors. Vi stannar där tills på lördag. Jihoo!

Litet nervös är jag ska erkännas. Hur mycket måste man ha med egentligen och hur kommer Lilla A ta det hela? Inatt utkämpade nämligen vi krig varannan timme och det orkar vi inte med under resan. Konstigt det här, hur snabbt man vänjer sig. En veckas tid har vi endast vaknat en gång per natt, max två. Jag trodde att det var en ny (bra) rutin hemma hos oss.

Vi har haft min syster i stan sen i torsdags. Detta föranleder en hel massa shopping. Lilla A har varit tålmodig, men ibland har hon sagt stopp. Ett bra tillhåll då är amningsrummet på Åhlens City mitt i stan.

Lilla A får krypa av sig de värsta myrorna och skrika hej till alla bebisar. Mamma får suktande titta på de pyttesmå gnyende nyfödingarna. Inte var väl Lilla A någonsin SÅ liten?

Hur många bebisar måste en kvinna ha för att få känna att hon fått tillräckligt med bebistid?

Idag tog skriket skruv. Ofta har jag läst att man som småbarnsförälder ska be om hjälp innan man tappar kontrollen. Idag förlorade jag den. Ringde pappan, som bara skulle avsluta det han höll på med och sen vara tillgänglig en timme senare.

Lilla A skrek sig fördärvad i vagnen på promenaden ner till stan. Jag hade ingen aning var felet låg, utan försökte ignorera skriket i hopp om att den övertrötta skulle somna. Efter många blickar från förfärade människor bröt jag ihop. Varför vet jag ej. Ringde upp "Älskling" och la mobiltelefonen inne i vagnen. Orättvist att det jämt är bara jag som hör de värsta utbrotten.

Tio minuter efter nödsamtalet somnade Lilla A. Precis utanför affären jag tänkt besöka. En kvart senare var vilan över. Lika glad som Lilla A betalade jag de sex plagg jag hunnit prova. Behöver jag ens nämna att jag fyndade samtliga plagg? Utförsäljningar är min melodi, att det är 'Tag tre, betala för två' gör inte saken sämre. Det som dock tål att tänkas på är om det verkligen löns, eftersom man sällan kommer hem med det som behövs.

Nya tröjor och underkläder har jag ett skriande behov av. Summan av shoppingen idag var två kjolar, tre klänningar och ett par byxor.

En dag ska jag räkna mina klänningar, en dag då jag vågar.

Idag, ska jag äntligen uppdatera min garderob. Den har inte fått många nya trevliga plagg sedan hösten 2007. Det är sannerligen på tiden.

Jag hoppas alltså på en samarbetsvillig Lilla A. Att hon sover som en stock i åtminstone två timmar. Ja!

Jag tar ett glas rödvin också.

Nu Earth hour!

Nu har jag förberett. Barnet sover, ljusen är tända, chipsskålen är fylld och lamporna släckta. Bara vuxensällskapet som fattas.

Ibland är det omåttligt trist att vara ensam. Speciellt då det är lördagkväll och den ensamma är en social varelse.

Jag, Lilla A, hennes moster och min kusin var idag på Vårsalongen på Liljevalchs konsthall. Den är lätt en av de bästa utställningarna jag sett! Det är alldeles för sällan jag blir så inspirerad och fylld av kulturenergi.

Vi har länge anat att Lilla A är en bestämd dam. Idag fick vi verkligen underlag för misstankarna.

Pappa testade ge Lilla A lite yoghurt. Hör och häpna så gillade hon det. Jag hämtade snabbt en egen, mindre sked åt henne.
- Uuuuäääääääää, skrek Lilla A förtvivlat. En stor tår trängde genast fram.
Snabbt fick Lilla A en egen matsked istället. Tvärt tystnade hon och åt lyckligt vidare.

Igår var jag på en grym konsert på cirkus. Veronica Maggio, hon var grym. Det är sån känsla att se någon live, helt annorlunda än att spela skivan hemma.

Under hennes fjärde låt grät jag. Inte enbart för stämningen, utan för att en liten tjej (ca 6 år) som kämpat för att hålla sig vaken blev utburen av sin pappa. Hon sov djupt och missade det hon garanterat väntat på i veckor.

Under den supersköna avslutande låten (innan alla extranummer) föll tårarna igen. Denna gång var jag alldeles upprymd av musiken och ville helst av allt ställa mig upp och ryckas med. Snett ner i trappan till höger såg jag hur en liten tjej (ca 8 år) rådiggar. Hon sjunger med i texten, dansar och klappar händerna högt över huvudet. Hon, uttrycker allt det vi andra känner. Så härligt.

Det är så man vet att man blivit mamma. Mamma till sin fina dotter som kommer att växa upp och vara lika ärlig och ogenerad i sin person. Man gråter av lycka då man ser sin dotter i andra barn, så som hon kanske är i framtiden.

Ska ni släcka ner på lördag? Jag tänkte ta tillfället i akt. Tända alla ljus, lyktor, krypa upp i soffan och mysa.

En symbolisk sak, men i alla fall.

Anmäl er ni också.

Varifrån kom ögonfransarna? Varken jag eller sambon har sådana. Jag vill också ha!

I snart en veckas tid har vi gett Lilla A kycklingrisotto. Samma taktik som vid grötmatningen, men resultatet uteblir. Hon vet vad hon vill, och det stavas inte mat. Men mamma minus ett m. Dessutom har hon blivit skeptisk till gröten. Igen.

Hur fick ni era barn att äta? Ge mig inspiration. Det känns som vi testat allt, under de fem månader som vi kört matintro.

Jag längtar till sommartiden. Min önskan är att Lilla A sover längre än till kl.05.30. Halv sju känns helt plötsligt som rena lyxen. Tänk, jag som hela mitt liv, vägrat vakna före klockan sju och lägga mig innan midnatt.

Skillnaden i livet innan och efter barn är enorm. Så häftigt att det är lite ledsamt att barn nummer två inte kommer ge en sådan omvälvning i livet. Ettan kommer alltid att vara speciell.

Lilla A håller tungan rätt i mun. Koncentrerat försöker hon obemärkt klättra upp i fotografens famn för att kladda på objektivet. Lyckandefrekvensen på obemärkt är nästintill obefintlig.

Idag har jag återupptagit de kliniska studierna vid skolan. Nervös så som få tog jag hela familjen med mig och åkte ut till betongen.
Jag upptäckte att tandläkartakterna fortfarande fanns och att det inte alls kändes som att det var tio månader sen sist (skrämmande, vart har tiden då tagit vägen?). Slutförandet av pedodontin känns kul och utmanande. Mitt egna jag finns någonstans bakom mammajaget.
Lilla A trivdes bra med sin pappa, krypandes på de orangea kuddarna.

Jag hade inte tänkt att slänga ur mig så många engelska glosor här på bloggen, men "jag är tillbaka" lät omåttligt fånigt.

Lilla A kryper och står i. Mamma bloggar och står i. Pappa jobbar och står i. Allt är i sin ordning.

Det bästa med att haft begränsad nätåtkomst och varit sjuk är att man efteråt får läsa en massa härliga inlägg på de bloggar man vanligvis surfar in på ett par gånger per dag.

Nyss tog jag en snabb runda. Jag längtar tills trollet sover om en timme. Snart!

Magsjuka har drabbat mig. Trött, tröttare, tröttast.

Det är tyst är på bloggen eftersom sambon har beslagtagit sin laptop det senaste dygnet. Snart reser den dessutom i väg till södra Sverige och stannar där tills lördag kväll.

Min IBM Thinkpad med minst tio år på nacken klarar inte av nymodigheter som blogg programmet, ej heller facebook för den delen. Jag som hade sett fram emot två ihärdiga dygn av bloggande. Vilken tur att jag fortfarande kan läsa andras bloggar, om än en aning långsamt.

Eftersom sambon ska få resa iväg och sova två nätter på hotell ringde jag in en kompis från civilingenjörs studietiden. Hon ska få äran att vakna x antal gången inatt. Sen för att maxa tiden med roligheter (och köra slut på mig) ska Lilla A och jag på kalas imorgon kväll. Lördagen är fortfarande under planering.

Vi ses på lördagskvällen alltså. Ha det så bra så länge!

Jag har duschat, ätit, fikat, lekt, tömt diskmaskinen och vikt halva tvättberget. Sen för att locka mig ut i solskenet beslöt jag att gå till Barnkammaren (nytt och begagnat). Jag skulle köpa några sommarklänningar åt Lilla A som jag tummade på i helgen. En fanns kvar.

Har jag berättat att jag är svag för klänningar, realisation och second hand?


25 kronor var reapriset för denna begagnade klänning.

Lilla A har nu sex klänningar till sommaren, men inte ett enda annat plagg i storlek 80. 

Nu borde jag duscha, vika ihop åtta tvättar byk, lägga in dem i skåpen, tömma och fylla diskmaskinen, diska kärl, röja i hemmet, klistra in foton i album, föra lådor till förrådet, stryka, laga lunch och här sitter jag. Jag borde passa på när Lilla A sover.

Har jag sagt att jag inte tycker om måsten?

Lilla A är nyfiken i en strut. Snabbt följer hon oss för att utforska vad som finns där vi är. Arg blir hon om dörren stängs innan hon hunnit fram.

Efter en veckas stenhård grötkampanj vågade jag testa blanda en hel portion. Kvällsgröt gjord på en deciliter vatten.
Allt var upplagt för succé. Favoritbarnskivan i bakgrunden och båda föräldrarna med vid matbordet, men ej för fokuserade på Lilla A:s ätande. Jag sjöng med i musiken, pappa jobbade vid datorn och Lilla A lekte med mussladden.
Diskret skopade jag in sked efter sked havregröt toppad med aprikospuré.



Som belöning fick Lilla A dricka vatten från glas. Bland det bästa hon vet!

Två kvällar har Lilla A ätit upp hela grötportioner. Jag anar ljuset i amningstunneln!

Då jag äter frukost brukar Lilla A leka på golvet nära mig eller sitta med vid matbordet. Idag valde den självsäkra lilltjejen att krypa iväg till rummet bredvid.

Nåja, tänkte jag. Hon kommer snart att börja gråta då hon inte ser mig. Men icke. Jag hade precis ätit klart då jag hör hur hon börjar skratta högt. Hon tyckte tydligen att det var kul att stå och slå på soffbordet.

Vi har en förnöjd bebis. Eller vi kan knappast kalla henne bebis längre.

Vår lilla tjej är oftast misstänksam och ganska reserverad då någon vuxen kommer inpå hennes revir. Att få ett leende besvarat är få förunnat. Då ett barn kommer in i hennes synfält är det ett annat ljud i källan. Överlyckligt pratar hon med kompisen.

Lilla A:s jämnåriga kompis var här en stund i onsdags och Lilla A har aldrig varit så glad som då.

Ett melodifestivalinlägg! Rätt låt vann lätt!

Får se om övriga Europa är redo för något annorlunda. Hoppas! Tog de emot Lordi torde opera ha en chans. Så coolt!

Efter att vi varit på den mysiga sång- och rytmikstunden ska vi åka till min skola. Där har jag ordnat med barnvakt eftersom jag ska gå på föreläsning.

Första gången Lilla A har en extern barnvakt och första gången jag, som mamma, går på föreläsning. En aning spännande att se hur Lilla A reagerar och hur min bebisupptagnahjärna klarar ta in informationsflödet.

Sen är det en annan femma om det verkligen är vettigt att plugga då jag egentligen är föräldraledig. Tillika en sorgens dag som en glädjens.

Önskan om att dottern ska få samma smak som mamman är stor.

Lilla A gjorde mamma stolt ikväll. Hon, som matvägrat i fyra månader, åt snällt sin kvällsgröt!

Om det var tack vare den hårda matskolan vi kört sedan i måndags eller barnmusiken som spelade i bakgrunden vore intressant att veta. För att vara på den säkra sidan lyssnar vi på samma skiva imorgon igen. Om inte annat så avdramatiserade det hela situationen.

Lilla A upprepade mantrat "nam nam nam" och dansade (med huvudet) till musiken då hon åt.

Som en skänk från ovan pep min telefon vid lunchtid. Min kusin undrade om jag och lilla A hade lust att hänga med på en utställning. Såklart! Alla hushållssysslor åkte åt fanders!

Nordiska museets Modebilder blev dagens mål. Ganska få bilder, men ack så fina! Lilla A tyckte att det var väldans skojigt att krypa och skrika i de stora salarna. Hon blev så trött att hon fortfarande sover två timmar senare. Ett stort plus för fikan och promenaden efteråt.



Vi hade sådan tur att vi var på Caféet vid stängning, vilket innebar att vi erbjöds extra kakor som de annars tänkte slänga. Mango- och kardemummacheesecake samt halloncheesecake till de glupska kusinerna. Så befriande med en likartad själ, ingen självsvält hos oss inte.

En hel torsdag utan planer. Sambon har kvällsjour ikväll efter sitt dagliga slit.

Ska vi ta itu med den överfyllda tvättkorgen, veckohandla (som vi skjutit upp sen i måndags), baka till söndagsfikan eller vad ska vi hitta på? Öppna förskolans bakteriehärd är jag ej så sugen på att undersöka. Men hur ska jag stilla lilla A:s nyfikenhet idag?

Torsdag, som egentligen är min favoritdag eftersom helgen stundar, känns ganska händelselös idag.



(Vi sov annars till tio i åtta imorse, om än ganska dåligt från halv sju.)

Lilla A fick vara uppe en timme längre ikväll, eftersom jag och kompisen festade på pizza. Vi kan alltid hoppas att lilla A sover en timme längre imorgon också. För klockan sex vägrar jag att gå upp i fortsättningen. En åttamånaders ska väl inte behöva sova tre gånger per dag?

Pappa kom hem lagom till att lilla A somnat. En halvtimme senare sover även han, för imorgon väntar en ännu längre dag för vår familjeförsörjare.

God natt!

Då pappa är borta dansar tjejerna på bordet.

Först annan mamma och bebis hos oss på lekstund och kärleksmumsfika.

Nu inväntar vi bästisen. Vi ska baka pizza. Vilken onsdagsfest!

Alla föräldralediga är inte helt nöjda med situationen jämt. Så gott som alla väntar sig att den andra föräldern ska avlösa ibland.

Just nu är vi inne i en period då pappan jobbar övertid jämt, dels på grund av extremt hög arbetsbelastning och sen hjälper det föga att han forskar vid sidan om också. Den 20 mars är hans deadline. Mitt liv börjar 21 mars. Ska jag då börja träna som jag suktat efter sen januari, ska jag gå på stan utan vagn, ska jag träffa mina barnlösa väninnor? Jag dagdrömmer varje dag och glömmer bort att jag planerat in skola alla de dagar pappa är hemma från 23 mars. Men i alla fall, jag kommer att få glädjen att längta efter mitt ljuva troll ibland.

Det tål att upprepas. Min BVC-sköterska måste vara den bästa! En timme pratade vi i mun på varandra idag. Ny energi till att bemästra lilla A:s matvägran bara forsade över mig. Att ha en så likasinnad och fördomsfri sköterska är, tror jag, få förunnat. Kunde jag , så skulle jag, rekommendera alla mina vänner att gå till henne.

Om jag (vi) ej lyckas vända på den dåliga matspiralen i veckan, får jag ringa för en ny energikick. Annars ska vi ses om två veckor för vidare matstrategi.

Jag brukar längta till kontrollerna. Sambon vill jämt att jag berättar om rådgivningsbesöken i detalj. Hon lägger ner sin själ i sitt arbete och det strålar igenom. Bättre sköterska kunde inte lilla A ha. Ibland hittar man pärlorna. 

På väg till BVC sprang jag ihop med min favoritlärare. Det visade sig att hon och hennes son också skulle till barnavårdscentralen. Vi snackade om förlossning, amning och sovrutiner i hissen på väg upp. Hon, min lärare, är 39 år och hennes förstfödde är knappt tre månader. Jag, studenten, är 25 år och min dotter är åtta månader. Ganska märklig känsla att vara mera erfaren än den man vanligtvis ser upp till.

Ibland, eller egentligen ganska ofta, önskar jag att jag bodde i Helsingfors istället för i fördomsfulla Stockholm. Jag inbillar mig att mammorna där är yngre, mera vidsynta och inte så stela.

Som 25 år och student är det ganska svårt att hävda sig bland Östermalms 38-åriga förstföderskor. De, som är mitt i karriären, är gifta, äger sin bostad, har ett lantställe, har ett sparkapital, är beresta och framförallt - har en livserfarenhet från 13 år mera än jag.

En eloge till den äldsta mamman i mammagruppen, som tagit sig an den yngsta mamman. Att det skulle bli hon och jag som ses ibland var otippat.
Samtidigt vill jag berätta om min kurskompis, som trots sina tio år längre erfarenheter från livet, sa med sådant eftertryck:
- Åååh, vilken bra mamma du är. Det märks verkligen att du har varit mamma längre.
Det är det finaste någon sagt. Lilla A kom till världen tre månader innan hennes grabb. Jag har fått öva en stund.

Idag ska vi äntligen besöka Barnavårdcentralen och vår sköterska. Världens bästa förövrigt.

Jag tvivlar inte på att hon kommer ge mig nytt hopp inom matintroduktionen.

Sen kan jag knappt bärga mig för att få reda på hur lilla A växt sen januari!

Ikväll ska jag och lilla A få gå på middag. På kalas med ickeföräldrar och inga barn.

Lilla A kommer att vara så uppspelt över all uppmärksamhet, så att hon enbart kommer att skrika gällt och vifta frenetiskt på armarna. Jag kommer att ses som kvinnan som kan allt.

Efter att lilla A skrikit färdigt vid matbordet åt persikan som jag tänker ge, ska vi bege oss mot stan. Pappa är sedvanligt i jobb, så vi tänkte ta oss lunch ute. Nåt skoj ska vi väl få ha (med hans intjänade pengar). 

Vår lilla plutt har lagt om schemat. Numera är det väckning vid sex! Hujedamig! Hon, som sovit bäst på morgnarna. Mellan sex och nio har vi fått sova ostört. För den sakens skull har hon inte börjat sova bättre om nätterna heller. Två timmar är det längsta vi får sova.

Zzzznark. Då jag accepterat faktum vid frukosten imorse, gäspade lilla A och gnuggade sig i ögonen.

Efter en halvtimmes kamp sov vi igen halv tio. Vaknade nu, skönt!

Sambon på nattjobb. Lilla A sover. Vad gör mamma? Jo, blickar tårögt bakåt.

Jag bjuder på en bild från lilla A:s första bilfärd. Hemresan. Taxichaffisen så nervös att han släppte kopplingen så snabbt att bilen stannade vid avfärd. På radion sjöng någon hur vi alltid skulle älska varandra. Tårarna började rinna utan att jag kunde hejda dem. Sambon tittade med den varmaste kärleken i blicken som jag någonsin sett. Jag knäppte en bild och mmsade en kompis. Tänk att vi får ta med henne hem.

Lillan kallades hon då. Långt senare fann vi namnet, Aina Sigrid Johanna.

Sommaren kom till Stockholm den helg vårt liv började.

Upptäckte en dag att jag klätt oss en aning lika. Detta är något som jag inte brukar eftersträva. Då jag var ny i mammabranchen fnissade jag lite generat åt mammorna som klädde sig och döttrarna i matchande färger. Jag var helt omedveten om hur en trött hjärna funkar, om hur ett klädval går till. Stor omsorg och tanke bakom barnets, rafsa i skåpet i farten efter något till sig själv (helst rent).
Detta var andra gången jag ertappade oss med strumporna som svärmor skickat oss.

Varje morgon då lilla A vaknat får hon komma på morgonmys till vår säng (desperat sovförsök från mammas sida). Lilla A stökar på längst in och jag ligger som en mur ytterst. Lilla A slänger sig hejvilt från sida till annan, bakåt, framåt, kryper, klättrar, slår på väggen.
- Ska vi tända lampan, frågar jag.
- Mmmm. Ffffff, ljuder lilla A och tittar mot lampan.
Lampan tänds stegvis och lilla A skiner upp i ett leende. Hon fortsätter busa och jag kollar på Nyhetsmorgon med ett litet öga.
Pip, pip, pip låter det från nyhetsintrot och lilla A tittar häpet på de röda blinkande bollarna. Dessa ljud och bollar missar lilla A aldrig.

Vi sitter vid matbordet. I bakgrunden spelar skivan med barnsångerna. Jag lastar den lilla skeden med lite gröt och mycket hallonpuré, samtidigt som jag sjunger med och dansar lite lätt med överkroppen. Lilla A spricker upp i det största och finaste av leenden.

- Tänk vad glad man blir då man får ett leende från lilla A. Eftersom man nästan börjar gråta, säger jag till sambon.
- Mmm, svarar han och ler.
- Eller, inte nästan. Utan då man börjar gråta, hulkar jag fram.

Mamma är trött, smutsig och utmattad på grund av influensa. Pappa är trött, sliten och grå på grund av nattjobb. Lilla A är ren, torr och mätt. Klädd i strumpbyxor, body med puffärm och klänning.

Ingen behöver kontakta socialen fast föräldrarna ser ut som vrak. Dottern får bästa omsorg ändå. 

I fyra dagar har jag undrat VEM som smittat mig med influensan. Ikväll uppdagades det.

Morfar hade influensa en vecka innan mormor kom hit. Hon kunde det inte vara eftersom inte hon insjuknat. Över en vecka kan inte smittan finnas kvar utan att ge några symptom sa min kunskap mig.

Pusselbiten som fattades var att mormor är vaccinerad! Hon var alltså smittbäraren. Aaaagh!

Aldrig har jag varit så slut, så utmattad såsom de senaste dagarna. Ena dagen våndades jag då jag nästan började tro att jag gått in i väggen. Det var innan jag tog tempen, 39,2 grader (efter en panadol)!

Idag har jag legat kring 38 grader, vilket fört med sig en friskhetskänsla!

Lagom till den lugna helgen lilla familjen skulle ha drabbades jag av sjukdom. Har försökt kurera mig och ladda batterierna tills ikväll och inatt då sambon ska i väg på nattjour. Vi hörs.