Lilla My

Inte trodde jag att barnet skulle bestämma sådär över föräldrarna, men det är bara att inse att hon har oss lindade.

Du är

Fantomen 77% Stålmannen 60% Spindelmannen 57% Wolverine 47% Robin 44% Hellboy 36% Batman 36% Hulken 35% Kattkvinnan 21%	Du är en levande legend som har ditt hem i djungeln.
Frågan är om jag blev klokare. På fredag ska jag vara superhjälte. Jag som skarpt ogillar att klä ut mig. Varför i hela friden har jag lovat gå på varje skolfest sista året?

Att mamma var sen till den årliga tjejförfesten på juldagen berodde på Lilla A. Hon var tvungen att kolla mammas tygpåse och hittade ett par av sina favoriter. Tvungen att testa.

Med två damer i huset får man stå ut med att köpa, vårda och fotografera pjuck. Den skarpsynte noterar även mammans andra nya favoriter.

Vi började som bekant den läskiga inskolningen i onsdags. Lilla A lekte för brinnkära livet, mamma spejade och misstänkte. Dag två tillbringade pappan och Lilla A på förskolan. Pappan återberättade att det visst inte var så farligt som mamma framställt. Till bakgrunden hör en extremt tunn och knapphändig information vid visningen strax innan jul. Magkänslan skrek. INTE DET DAGISET!

Förvirringen och ångesten var total då vi var hemma på julledigheten. Klumpen i bröstet växte sig större ju närmare januari vi kom. Inte var det väl bara så enkelt att jag inte gillade dagiset för att jag inte vill lägga Lilla A i dagisvård?

Väl hemma igen kollade vi in nya alternativ. Snabbt surfade vi inpå en undersökning som gjorts på stadsdelens förskolor. Ju längre ned vi skrollade i dokumentet desto mer ilade det i kroppen. Vår förskola var sämst - i nästan alla kategorier.

Snabbare än snabbt hittade vi privata initiativ. Församlingens förskola, föräldrakooperativ, dagmammor.

Senare dag två fick vi napp och snabb visning på en föräldrakooperativdriven förskola. Informationen var riklig, nästintill uttömmande och personalen välkomnande.
Pappan var mera positiv till ursprunglig plan, mamma tänkte på sin magkänsla. Dag tre ringde sambon för att berätta om gräl personalen emellan. Valet var klart. Efter blott tre dagar på förskolan skulle Lilla A byta.

I dagarna två har Lilla A lekt med sin nya fröken, sambon sitter i soffan och tittar på. Lilla A trivs.

Måhända att det var så enkelt att mamma var tvungen att vänja sig vid tanken på dagis, lämna och hämta, men nöjdare är jag. Till då det dag kom fram att en fröken är från våra hemtrakter - då gör det inget ifall Lilla A använder sig av dialektala ord ibland! Någon förstår vår guldklimp.

Vi spräckte 10 kilogram!

Lilla A väger numera tvåsiffrigt. 10210 gram som ettochetthalvtåring. Mamma har backat tio kilogram sedan förlossningen.

Vi gör allt tillsammans jag och Lilla A. Undrar när ett barn väger 17kg? Min ursprungliga garderob väntar!

och strax därefter 'oijj oijj' hörs från spjälsängen där Lilla A borde ha somnat för längesedan.

Moster är onekligen saknad för efter vår Finlandssemster letar Lilla A sin Miiiiiia upprepade gånger per dag.

Lilla A:s ordförråd har tagit fart. Det är inte många ord som hon inte kan, förstår eller härmar. Det är coolt.

Borde jag passa på att göra med Lilla A drar sina små stockar.

Istället läser jag bloggar, bloggar, bloggar.

Mycket att ta igen efter nästan tre veckor ifrån sin (okej sambons) dator.

Skolan började med dunder och brak i torsdags - spenderade 13 timmar i betongbyggnaden. 15 timmar hemifrån. Lilla A sov då jag åkte och sov då jag kom. Den tristaste kvällen på 18 månader.
Nästan deprimerad, med enorm Lilla A längtan, åkte jag hem idag vid fyra. Jag hade inte busat med Lilla A sedan hon somnade i onsdagskväll. Det var rekord i tid "ifrån" min pärla.
Konstigt hur man ändrats sedan mammarollen tillkom.

Aldrig trodde jag att jag skulle stanna hemma frivilligt en festkväll (nyårsafton) för att barnet inte gjort nummer två på några dygn. Befria barnvakten som anlitas typ två gånger i halvåret. Aldrig trodde jag att hjärtat skulle brista av längtan då jag ej fått krama på en vaken Lilla A på 40 timmar. Aldrig trodde jag att jag kunde älska så mycket.

till alla er som varit inne på en livlös blogg medan vi firat jul och nyår i fosterlandet.

Och till mig som för första gången sedan julen 2008 fått Lilla A att somna inomhus mitt på dagen. Tre timmar senare kapitulerade hon. Ibland är allt en kamp, men det blev ingen skumpig utomhusfärd i vagnen idag. Orsak?

Nästa onsdag blir Lilla A en stor tjej som ska somna i på en madrass i ett rum med fjorton andra barn. Den läskiga inskolningen börjar skrämmande snart.