Lilla My

...handlar om att se, lära och göra likadant.

Mycket tydligt hos Lilla A nu. Hon leker Följa John för jämnan.

Min orkesterledare sa* alltid att det var farligt att sporta. Jag är beredd att hålla med honom. 

Eftersom sambon är den sportiga typen och därmed nyligen blev konvalescent, är det jag som kommer att promenera de x antal sövande** kilometerna dagligen*** i veckor framöver.

* Säkerligen säger han fortfarande så.
** Det är alltså tänkt att Lilla A ska sova. Inte jag.
*** Mitt nya blygsamma löfte om motion två gånger i veckan kommer att infrias. Med råge.

Igen mamma!

Mamma fick sång och tårta i parken idag. Med extra salt.

...blir det blommor!

Vi träffade på en kompis från dagis till Lilla A i parken ikväll. Mamman berättade stolt hur fyraåringen blivit torr och inte använder blöja dagtid längre. Lilla A såg helt frågande ut på påståendet att visst är det skönt på sommaren då man får springa runt lite utan blöja.

Ibland är det bäst att vara tyst så man inte i misstag dömer någon känslig typ.

Muumilaakson tarinoita gav Lilla A ett behov av att räkna. På finska.

Vi räknade tillsammans felfritt till sju.

- Setse..., härmade Lilla A.
- Seitsemän, uppmuntrade jag.
- Setsemä, försökte Lilla A. Sessan* utropade hon och räknandet fick en annan mening.

* Mycket handlar om prinsessan som gifte sig i somras. Numera har Lilla A börjat fråga: "Minns du mamma?".

Tydligen använde jag mig av barnvakter flitigt då vi var i hemknutarna. Inte en enda gång under veckan som gått** har det irriterat att vi inte haft några barnvakter till bjuds i stan. Fastän jag stod för läggningarna*** tio gånger i rad då sambon jobbade.

* För en stund.
** Jag antar att jag ångrar detta inlägg imorgon. Då trotset når nya höjder.
*** Är min absolut svagaste punkt. Men tålamodet har också växt med uppgiften.

Om inte för ert intresse så för mitt minne.

Lilla A
- äter allt med mycke smak. Helst salt sådan. Såsom oliver, saltgurka, brödkrutonger, lax, soltorkadtomat.
- gillar inte kokt potatis. Men pommes frites, stekt potatis och chips går bra.
- kan namnet på de flesta vi känner, kopplar också ihop personer med olika händelser.
- kan räkna till tjugo. Med assistans. (Jag vågade inte räkna längre.)
- namnger de flesta färger. Blå är dock en svår färg, blir ofta "göön kansse?".
- frågar ofta "Mamma, göör du?". Har precis börjat svara på vad hon själv gör. Med stor eftertänksamhet.
- älskar att läsa böcker, se på nalle puh och muumipeikko. Gillar bäst Stinky, Pippi Tump, Laban och Fons.
- säger "tack mycket maten" och går ibland med tallriken och muggen till diskbänken.
- känner igen Sveriges flagga. Vet att Finlands flagga finns på den stora båten och gurkor.
- gillar inte att vänta, bli nekad till något och somna.
- bestämmer över många.
- har ett otroligt minne. Platser, personer, djur och händelser.
- sjunger bland andra muminsången, binka sääna, lilla snigel och visst ska hon leva.
- kan varje kroppsdel. Säger även till om det gör ont någonstans.
- har börjat leka mera modigt med andra. Tar själv initiativ till nya kontakter.
- älskar paket. De pratas om, görs och återupplevs varje dag.

Lilla A gör, säger och busar mycket. Borde kanske ha penna och papper tillhands någon dag för att dokumentera hur och vad hon säger under en viss tid.

Sammanfattningsvis - de första åren har gått extremt snabbt.

Jag och sambon är dessvärre fruktansvärt usla på att ta tid till att läsa om barnutveckling och uppfostran. Oftast är det Lilla A som ligger steget före. Detta är givetvis något som ständigt gnager (åtminstone) på mammahjärtat.

Efter en episod av otrolig envishet* hos Lilla A idag läste jag till mig lite kött på benen på en fin sajt. Tänka sig - det är så vi gör. Ungefär.


* Vad blir man som stor då man är rysligt envis?

Istället för de myntade beskrivningarna på olika husfruar såsom fotbollsfruar, hollywoodfruar och desperatahusfruar borde jag benämna mig som läkarfru*.

Definitionen på läkarfru lyder ungefär såhär:
Hon väntar på att herren skall komma hem med dukat bord, mat som redan kallnat, ett sovande troll och med en längtan till att prata lite vuxensnack. Då övertiden är två timmar över den på förhandstippade extratimmen kommer en slagen hjälte hem. Hon kan intet säga om den sena timmen för hjälten fixar de flesta som kommer in på akuten. (I smyg är hon fånigt stolt över sin kära.)


* De som behagar klaga över väntetider hos doktorn har inget att hämta här.

Lilla A blev som bekant språkbadad i ett par veckor. Mumintrollet och dess avsnitt har fått ge vika.

Nu är det Muumipeikko och Muumilaakson tarinoita som gäller. På Lilla A:s beställning!

Hemma igen och inga tider att passa för mig och Lilla A.

Eller idag har vi gjort matuppköp, lagat mat tre gånger och möblerat om*.


* Lilla A har fått en egen hörna i vår studentetta. Hon belönade mig genom att säga "tack mycket" för varje grej hon såg i sin vrå.

Jag är mamma till Lilla A.

Jag vill hänga med mina barndomskompisar. Halva gänget har barn och kan inte hänga som förr, andra halvan har utvecklat sina personligheter*.

Jag är fortfarande dotter till mina föräldrar.

Ibland något svårt att kombinera. Jag vill ha allt. Much is more!


Veckans bästa fråga: Har du någonsin tid bara för dig själv? (Nej, tack och lov!)

Som vanligt ändras allt då man yttrat sig om hur bra allting funkar.

Lilla A vaknade kvart i sju svensk tid imorse. Det, efter att somnat halv tolv då jag tagit över nattningen igen.

Så idag är vi två som gått upp på fel fot.

De sover bort halva dagarna!

Lilla A sover fortfarande sött. Min mage vill ha lunch.

Mormors sovskola har gjort att Lilla A sover fler timmar per dygn än hon någonsin gjort. (Tråkigt!*)

* Jag kommer ju ändå inte på det där sakerna jag längtat efter att få göra, men inte haft tid till tidigare.

Samtalet med sambon igårkväll löd ungefär såhär:

- Vem är det som har hand om läggningarna nu?, undrade han.
- Mormor! Lilla A somnar på en kvart och sover 12-13 timmar om dygnet*, svarade jag.
- Ojoj, hur gör hon då? Är det så tungt att vara på landet?
- Kanske det. Eller så beror det på att Lilla A sover i ett eget rum. Du kanske kan möblera om hemma?
- Mmm. Vad sägs om en trea på Östermalm för 12000 i månaden?


* För de som lider av nattnings- och sömnproblematik. Gör något radikalt för att bryta mönstret. Låt din mamma ta hand om läggningen.
** Andra rådet kan lyda: flytta!

utbrister Lilla A rätt ofta. Hon trivs bra på landet. Vi gick in på en dagisgård för att få gunga, rutscha kana och sånt stadstjejen ibland uttryckligen saknar (Tessinparken och Humlegården). Lilla A språkbadar hos mormor* och muumipeikko är något av ett favoritord.




Kusiner och kompisar är bland det bästa!


* Jag var något orolig för hur det skulle gå då Lilla A dagarna innan lekt med en finsk kille i Humlegården. Killen skrek på mamma: "Äiti!"
Lilla A skulle hjälpa till och skrek: "Äijjä!"

Efter en lång, spännande resa med buss, båt, mumin och bil har jag och Lilla A landat på det riktiga landet.

Lilla A har redan frågat efter lekparken tio gånger. Förklara för en tååring att det knappt finns lekparker och i alla fall inga andra lekparksbesökare som hon är ute efter.

Ojoj.