Lilla My

I ett paket igår låg Raffe. Han är det första djuret som Lilla A själv namngett och han fångade hennes hjärta på en gång.

Idag var han med oss till utomhusbadet och många var barnen som ville känna och leka med Raffe. Lilla A delade glatt med sig och lät de som ville leka med Raffe.

I poolen idag utspelades en händelse som fick mig att fundera. Lilla A och min väninna plaskade runt och Lilla A fick syn på några badleksaker på poolkanten. De gick fram och tittade.
En stund senare kom min förvånade kompis och berättade att de inte fått låna någon av badleksakerna fastän hon försynt bett mamman om lov.

Vad ger det för signaler åt ens barn (som man uppfostrar) om man nekar andra som kommer och frågar om de får leka med någon av barnets leksaker en stund? Egoism? Annat?
För mig är det självklart att dela med sig av det man har. Eller var vi dumma som inte hade egna hinkar, koppar, spadar och kannor med oss? Och dumsnälla som lät andra leka med Raffe?

Det blir bara konstigare ju mera jag vrider på det.

Lilla A två år:


GRATTIS PÅ 2-ÅRSDAGEN ÄLSKADE LILLA A!



(Fler bilder att vänta från veckan som gått och helgens firanden - då tekniken återhämtat sig. Datorn är otroligt slö, mobiltelefonen vattenskadad, husets elektroniska nyckel fungerar ungefär varje tionde försök och barnvagnen är spårlöst försvunnen sedan flygresan från Helsingfors.)

Jag och Lilla A har varit på minisemester i grannlandets huvudstad ett par dagar. Andra kvällen pratade vi om sambon.

- Pappa hemma. Pappa jobbet, sa Lilla A. Fuutboll pappa.

Ganska bra summerat. För när sambon inte är med oss jobbar eller tränar han fotboll. Undrar vad Lilla A säger då jag inte är med? Mamma fest*?


* Jag borde kanske börja träna. Eller något annat.

I veckorna två har jag haft tid på mig att göra sådant jag inte hunnit under skolåret. Hemmet är tillfredsställande städat och rent, kläderna är under kontroll, nya blommor i blomlådan, skolgrejer som hängt kvar fixade, kylen något innehållsrikare, gardiner och tavlor fixade, mynten förda till banken, lakan manglade, avloppet rensat, mammaenergi samlad.

Dags att ta sommarlov.

Lilla A hade sin sista dagisdag för tio veckor framåt. Tio härliga veckor ska vi fylla med tid för varandra. Glatt sommarlov önskar vi fröknarna och de andra barnen!

För någon vecka sen började Lilla A försiktigt peka ut lite färger på saker.

Mammas blåa jacka. Ainas rosa napp. Röööd och gröööööön.

Jag kände inte riktigt att vi kunde ta det som vår förtjänst och tänkte att nu är det dags att bli lite mera pedagogisk, strukturerad och planerad. Mammasamvetet gnagde en aning eftersom jag inte är en sån förälder som jag trodde att jag skulle vara. Tills jag kom på! Vi läser ju faktiskt denhär. Där Tummen är i Rödland, Lilaland, Gularika och många andra enfärgade riken. Man kan tydligen vara pedagogisk omedvetet också. En egenskap jag har kanske?

I gårkväll var vi i Humlegården och lekte i lekparken. Lilla A ville gå utanför parkleken. Väl utanför inhängnaden sprang hon ut på en folktom gräsmatta som låg i en sluttning.

- Iiiiiiiiiiih! Aaaaaaaaaa! Oooooooooooooooooo! Landet!! glädjetjöt Lilla A då hon sprang nedför backen.

Kanske dags att åka hem till riktiga landet.

Lilla A har alltså varit utan blöja i en vecka med enbart ett par olyckor. En upptäcktes igår då Lilla A vaknade i vår säng.

- Mammas kiss, försökte Lilla A.
- Nä, det är Lilla A:s kiss, svarade jag myndigt.
- Mamma kissat!, sa Lilla A och skrattade.

Minst tio gånger om dagen säger eller gör Lilla A något tokroligt som jag tänker att det ska jag blogga om. Kvällen kommer och det är som bortblåst.

I alla fall. Det Lilla A säger mest för tillfället måste vara: "Den tar vi!" Frekvent fortsätter jag med "...sa polisen!".

Lilla A hoppade i sängen och i mitt försök att lugna henne lite började jag prata om vad hon heter.

- Lilla A, vet du om att du också heter Sigrid?
- Aaa, nickade Lilla A.
- Vet du att du också heter Johanna?
- Mmmm, sa Lilla A med nappen i munnen.
- Och i efternamn heter du W***n, precis som mamma. Kan du säga W***n?
- Aaa. Bajs! utropade Lilla A och började skratta. Bajs! Bajs!

Det slog mig på myrornas avslutning att killarna dominerar på förskolan. Lilla A har en tjejkompis och tio killkompisar.

Finns det fler än två vägar att gå för Lilla A? Endera blir hon busig som grabbarna eller så blir hon den duktiga som täcker upp för de andra.

Nästintill pest eller kolera situation.

Efter att entrat livet som förälder har jag blivit känsligare.

Under utvecklingssamtalet på dagis fick vi bland annat höra att Lilla A har stor integritet och att hon visar tydligt vad hon känner. Hon är bland annat bra på att säga ifrån.

Vid hämtningen från dagis igår sa en annan fröken att Lilla A är så speciell, hon är inte som något annat barn.

Nu hoppas jag innerligt att Lilla A är speciell på ett bra sätt, avvikande till sin fördel.

Några minns kanske hur det var första gången sambon skulle fixa matsäck då Lilla A skulle på utflykt med förskolan.

Då vi kom till dagis idag hade jag totalt glömt bort att det var torsdag. Således var ingen ryggsäck med matsäck packad. Inte ens påtänkt*.

Sjutton minuter senare fick fröknarna och Lilla A bamseryggsäcken** levererad av genomsvettig och skuldkänslofylld mamma. Tur att jag är effektiv då det gäller. Synd att jag jämt gör allt i sista stund.

En offentlig ursäkt till sambon***.



* Fastän Lilla A frågade efter "säcken" igår.
** Skink- och salamipasta samt gurk-, oliv och fetaostsallad. Och lite russin på det.
*** Det är helt okej att Lilla A fått färdiglagat alternativt snabbmakaroner och prinskorv varje torsdag sedan april.

Finn ett fel. (Eller rätt.)

Sommaravslutning för myrgruppen idag. Mamma fick ett sånghäfte* och Lilla A ett diplom.



Dagen till ära hade Lilla A knåpat ihop en myrhatt. Supergulligt!


* Förklaringar till varför Lilla A tycker att jag sjunger fel. Fröknarna har skrivit om låtar. Nya tag i sommar alltså!

Tandläkare.

Examen.

Sommarlov.

(Arbetssökande?)

Mamma.
På heltid.
Skönt!

I måndags växlade vi föräldrar huvudansvaret för Lilla A ,då sambon började sitt nya jobb och jag går min sista (!) skolvecka.
Efter en halvtimme på dagis hängde Lilla A vid fruktstunden. Således blev jag ditringd och har vabbat i dagarna två. Synd bara att VAB inte fullt räknas då det är redovisningsdag av examensarbeten.

Trots filmpådatornmuta, russinmuta, nappariabsurdummuta, saftmuta, leksaksmuta och vällingsmuta får man inte en snart tvååring särskilt lugn. Eller tyst.


Dagens lärdom: ta inte med småbarnet på något som är viktigt för 150 personer. Såvida inte du har grymt mörk blick att avfyra på de onda som du får.