Lilla My

Hennes jubileum till ära:

- har börjat använda prepositioner såsom från, av och till i sina meningar. Fortfarande är ett favoritord.
- sover hela nätter (i allafall 5 av 7), men oftast inget på dagen.
- är nappfri.
- återger mycket som hänt på förskolan. Typ vad de åt till lunch, vem hon puttat eller kramat, vem som varit ledsen.
- vill ofta leka att hon reser till helsingfors.
- tycker om att natta sina mjukisdjur, dockor och föräldrar.
- sjunger alltmera. Idag bjöd hon på "Kalle anka satt på en planka". En favorit är Bockarna Bruse. 
- tycker om att leka med sina bilar och att måla med vattenfärg.
- lyssnar noga och hänger bra med i handlingen då man läser för henne..
- vill att man skall sitta på en stol bredvid sängen och sjunga trollmors vaggvisa vid läggningen.
- busar genom att hoppa i sängen, skräms genom att säga buu och låtsas att hon är en mask, ett spöke eller ett monster.
- springer och svarar i telefon då den ringer. Skall jämt blanda sig i då man är i telefon.
- är ungefär 87cm lång och väger uppskattningsvis 12,5kg. Vi använder storlek 92 i kläder.
- håller på att lära sig veckodagarna.


Hon är i en otroligt häftig ålder. Det blir bara bättre och bättre att få vara hennes förälder.

Vi har i dagarna två lekt med de finaste av syskonbarn. Jag och Lilla A är kära.

I helgen hade Lilla A och jag så roligt att hon snubblade och ramlade med framtänderna i golvet. Blooood och stooortjuuuut kom.

Jag hann tänka att det är himla tur att vi är läkare och tandläkare i familjen så vi inte blir hysteriska då dylika ting händer. Lilla A lugnade sig väldigt snabbt och jag fick därmed undersöka de små vita gaddarna.

Om några veckor ser vi om nån av tänderna blir svart, inom några år utvisar det sig om nån av tänderna blir infektiösa och måste dras ut. Om sisådär fyra år ser vi om de permanenta tänderna tog skada. I såfall avvaktar vi tills hon blir äldre. Tandläkarens spännande liv.

Att vara kompis med en second hand fanatiker är kanske inte alltid så lätt*. Lägligt innan ett två årskalas förra veckan såg jag potential i ett utomordentligt barnkök. I rena loppisberusningen gav jag en ytterst blygsam summa för härligheten och bar hem det. Väl hemma berättade jag min plan för sambon, varav han svarade:
- Du är allt bra modig. Ge loppissaker i födelsedagspresent!**

I min iver att piffa till köket, sydde jag även ett förkläde. I ett färgglatt tyg som jag hade hemma. Då sambon fick syn på detta:.
- Nä-ä. Ska du bara ge tjejiga*** saker?

På minuten då sambon slutade sitt arbetsskift ringde han för att höra hur presenten mottagits****. Han var allt nöjd ändå.



* Hur lätt är det att säga nej till en fanatiker? Jag ska sluta.
** Och mumlade att han hade tur som skulle jobba då och slapp pinsamheten.
*** Syster Mellan undrade om han missat att han är tillsammans med en jämställdhetspolis. (För att fortsätta på temat.)
**** Presenten var minst lika stor som killen och han lekte förtjust från första stund.

Jag tror det är andra gången. Andra gången, då jag meddelat att det är viktigt att sambon kommer hem i tid för att jag har en tid att passa, och som grodan hoppat fram.

- Ja, du behöver barnvakt?* frågade sambon.
- Gissa vad jag ska blogga om ikväll?
- Nej, alltså. Jag menade att jag ska vara hemma med Lilla A och vakta grannens katt, försökte han.

* Man kan nästan fråga sig om han glömt att han bor ihop med en jämlikhets- och jämställdhetskämpe.

Hur töntig är man inte då man vid försäljningen av ett par gamla jeans* önskar den nye ägaren:
- Mycket nöje!

* Bara att inse att mina höftben inte kommer bli tajtare efter två års väntan.

I en vecka har Lilla A inte hittat lugnet då det varit dags för dagvilan och därmed har hennes läggning skett tidigare och tidigare varje kväll. Det är första gången i sitt liv hon somnat redan innan 20.00.* Halv sju satt hon nästan och snarkade i soffan och bad om att få sin kvällsvard - turkisk yoghurt. Sen halv åtta** drar hon förnämliga stockar i sin säng.

* Vad ska jag göra av den nya överloppstiden?
** Är det inte ironiskt - sambon jobbar kväll hela veckan.

Sedan Lilla A börjat utmana mig och sambon i diverse kamper det senaste året, har vi lärt oss att man måste välja sina grenar. Dessa utmaningar har fört med sig några tankar och många frågor. För att komma i någon riktning var (är!) åtminstone jag tvungen att tänka på produkten. Jag skulle jämt hellre vilja fokusera på målet än på vad allmänheten tycker** just i det precisa ögonblicket.

Jag vill att Lilla A ska växa upp till en trygg, stabil och omtänksam individ, med god självkänsla. Att hon ska inse sitt eget värde och inte låta sig slås ned av andra. Om hon väljer en livspartner*** ska denne vara henne jämlik, stötta och älska henne. Hon ska respektera andra och även bli respekterad. Hon får gärna vara empatisk och omhändertagande, men inte låta sig bli utnyttjad. Jag vill att hon ska fortsätta vara glad, nyfiken, fantasirik och viljestark. Hon ska ha en sund relation till mat, välmående, motion och kropp. Hon får gärna ha lätt för att använda sig av hela känsloskalan, dock närmast till skrattet och kärleken. Hon ska känna att hon kan göra allt hon vill, att hon får stöd från oss föräldrar och att hon alltid är älskad av oss oberoende hur hon väljer att leva sitt liv. Att hon är fri, utan gnagande prestationskrav.****



Så. Det var säkerligen en bråkdel.

* Populär bok som handlar om hur man som förälder ska följa sina barn och låta dem växa. Uppfostra är ett fult ord i föräldrasammanhang.
** Inte alltid så lätt att leva upp till.
*** Om sisådär trettio år. Hehe.
**** Nu fick jag sådana.

Lilla A är inhyser stor respekt för skymningen och mörkrets intåg. Hon vet att det då snart är dags för att sova.

Ikväll då jag släckte lampan i hallen för att spara energi*, utbrast Lilla A:
- Nej mamma! Inte släcka lampan, inte mysigt mamma!


* Likhetstecknen till mina föräldrar blir bara starkare med åren.

Dags att ta fram bajsboken igen efter att Lilla A berättat att det kommer från Finland och inte rumpan.

Då vi slutat med napparna* har dagsömnen enbart infunnit sig en* av fyra gånger, vilket lett till en del extra snubbel och andra känslostormar för Lilla A.

Ibland känns det onekligen som man testar precis allt. Varken sova, vila, sitta, gå, stå, springa, måla, äta, leka med bilar, ta hand om dockorna, bygga lego, lägga pussel, kolla mumin, läsa, sjunga, kissa, bajsa, dricka, dansa, gå hem från förskolan, stanna kvar i parken, hjälpa till vid matlagningen, leka med kompisar eller andra förslag och inviter som ges duger. Helst ska kritorna kastas ut över golvet, mössan ligga på trottoaren, stövlarna sparkas av, en skrikande räka kråma sig i vagnen, mjölkglaset hällas uppochner, hoppa farligt nära kanten i sängen eller andra icke så roliga (för föräldrarna?) saker ske.

Den senaste tiden tycker jag ändå att mitt tålamod har varit oändligt långt och mina formuleringar i stil med Jesper Juul och andra barnexperters, men efter tre timmars intensivt högljutt klagande från Lilla A blir jag rätt färdig*** och räknar minuterna tills sambons hemkomst. Hur gör ensamstående?



* Som var absurt viktiga innan vi slutade. Väldigt viktigt att det var rätt antal och färg på de tre hon skulle ha för att somna.
** Med nappar var det ungefär hälften av försöken som lyckades.
*** Som i kaputt. Men ändå med besinningen i behåll.

Vi har en "stor tjej" som har slutat med napp.

I tisdags fick tomten* ett paket med nappar att ge bäbisarna.


* Gubben är starkt förknippad med snö. Varje morgon sen dess har Lilla A sprungit till fönstret för att titta om vintern är här.

Vi har årskort på ett väldigt bra ställe. Vi har varit där åtminstone tre gånger sedan juni och varje gång ser Lilla A nya saker. Aldrig samma rutt.







Lite knasigt* tyckte jag att det var då hon började kosta redan som två-åring, men det är ju ett perfekt ställe för barn från två år och tills man förlorat sitt barnasinne.

* Snålt.

Ballongen flög långt bort efter ett litet tag.

Lilla A: Kom nu dockan, dockan vila.
Dockan: Nej inte sammen! (Dockan slår sig bort från famnen.)
Lilla A: Jo, bara kraama dockan. Nu dockan sova. God natt dockan!
Dockan: God natt A!

Scenen utspelade sig hemma hos oss i lekrumsvrån. Lilla A pratade och gestikulerade** både för sig själv och dockan.

* Eller monolog?
** Väldigt trovärdigt faktsikt.

Idag är vi återigen lämnade på tumis jag och Lilla A då sambon har lördagsjour. Strax efter att han gått frågade jag henne vad vi skulle göra idag. Gå på loppis svarade hon snabbt.

Då gör vi så. Inte mig emot.

Lilla A visade prov på sin empati igår.

- Mamma mamma! Apua apua, kom hon inspringandes i köket.

Med fortsatt bedjan om hjälp tog hon mig i handen och sprang tillbaka till hennes hörna av det andra rummet.

- Stackars dockan mamma. Benet fastna. Ont i benet dockan, sa Lilla A och pekade på dockan vars ben hängde ut genom spjälorna. Mamma hjälpa stackars dockan!