Lilla My

Utvecklingen är igen explosiv hos Lilla* A. Det är så otroligt häftigt att den kan gå i skov så.

Hon har sedan i somras intresserat sig för riktiga pussel, så till den grad att hon visat var pusselbitarna ska vara och kommenderat valfri förälder att lägga den där. Inga problem.

Ikväll litade hon på sin kunskap och la pussel efter pussel. Helt själv. Då de var klara, rev hon sönder dem för att lägga pusslen igen och igen. Med den lilla tvisten att bilden alltid var uppochner.


* Lilla A som smeknamn börjar kännas lite förlegat. Speciellt då hon själv säger att hon är en "stor tjej" alternativt "damen".

Efter att vaknat alldeles för tidigt* och vi tittat på barnkanalen en liten stund insvepta i mysiga filtar säger Lilla A:
- Vill ha kläder, mamma.
- Ja. Här har jag kläder. Vi ska klä på dom.
- Nej mamma. Jag lurade bara.


* Vi är vana med mörkläggningsgardiner. Och svensk tid.

Vissa dagar händer det att man utbyter några meningar med nån annan förälder på dagisgården. Ibland utvecklas mer seriösa diskussioner än andra. Nåväl.

Häromdagen berättade jag för en pappa att det ibland känns som om jag för tillfället mestadels säger nej, inte, låt bli och andra trista saker. Hur han resonerade sen har blivit ett nytt huvudbry. Han tyckte nämligen att det är då man inser hur fantasilös man är, eftersom man inte kan eller lyckas gå kring problemet.

Okej att man inte behöver ta onödiga strider med barnet och att man ska tänka sig in i barnets situation. Men om nycklarna är på väg att pillas in i hisschaktet, barnet på väg att springa ut mitt i trafiken, maten flyger med hjälp av barnets busiga iver eller om barnet puttar omkull ett annat barn ska man väl ändå säga ifrån och förklara varför. Inte bemöta barnet med:
- Kom Lilla A så går vi och se om hästarna vill äta äpplen idag.

Det är väl ändå att göra barnet* en björntjänst?

* Och sig själv.

Vi skall på fredag flyga en timme. Bästaste farmor och faster* ska få sig besök av tre yrväder.

Flygplanstokiga Lilla A kommer att älska detta. Det får dock bli en fredagsöverraskning att vi ska flyga. Annars kommer hon inte att sova en blund på två dygn. Precis som sin mamma blir hon så uppspelt över roligheter så att sömnen tar stryk.


* Vi håller tummarna för favoritfarbrorn. Och moster som efterfrågas dagligen. Och lektanterna.

- Nu kommer tunnelbanan mamma!

- Var är du pappa? Kom och ät pappa! Maten är färdig nu.


Dessa godbitar har Lilla A bjudit på idag. Det känns som nån har kommit starkare ur sin trotsperiod*.

* Jag borde väl egentligen skriva testperiod.

Nej. Inte. Får inte. Låt bli. Akta. Försiktig. Stanna. Stopp. *

Det känns som jag hamnat på ofrivillig repris. **

* Lilla A svarar oftast: NEJ. VILL INTE!
** Men ibland funkar det faktiskt.

Lilla A hjälpte till med hennes favoritfrukost äggröra. Och tänk! Hon kunde receptetet. Hon kläckte ägg*, bad om att få det svarta (kalvfond), hällde lagom mängd grädde**, saltade och pepprade. Sen vispade hon, la smör i stekpannan, hällde i smeten och rörde om.***



* Att det rinner ägg på de nyskrubbade skåpluckorna ska vi inte bry oss om.
** Allt vad hon gjorde berättade hon om samtidigt. Den yngsta av TV-kockarna kanske?

Lilla A, som alltid gillat böcker, har börjat prata om lejon, monster och spöken med rädsla i rösten. Till bakgrunden hör att jag länge letat böcker som skulle vara passliga åt henne. En tvååring. Oftast är böckerna placerade i 1-3år och 4-6år. Den yngre åldersgruppen skall hålla sig till pekböcker med de simplaste handlingar. I den övre gruppen är blandningen rik.

Vi hamnar oftast i den övre gruppen i biblioteket. Hemma upptäcker vi att de handlar om busiga barn som smakar på allt i mataffären, som retar sina kompisar eller där otäcka monster finns i garderoben.

Lilla A är inget av dessa, men dessvärre lär hon sig* från böckerna. Senast tog hon provtuggor på allt jag la ner i handelskorgen. Hon puttar på sina kompisar, springer undan lejon och säger med den ynkligaste rösten: "Lilla A jedd monster mamma". Då hjälper det föga att säga att monster inte finns för svaret är: "Laaban monster" och "Där då mamma?"**.


* Min teori har alltid varit: Varför skapa sig bekymmer?
** Då hon pekar i en bok med en bild på en mörk garderob med lysande ögon i.

Nån annan Lilla A kommer ihåg är min morfar. Han är en typ, som kanske inte gör det största väsen av sig i de sammanhang vi träffats. Lilla A och hennes kusiner far runt som virvelvindar och han tar sig en tupplur i nåt av rummen intill.

I alla fall. Hon har pratat om honom de senaste dagarna. Och jag förstår inte vad hon menar annat än att han har gjort ett avtryck.

Imorse hittade Lilla A ett reklamblad vi fått från en stor kedja. På baksidan snirklade sig ett stort, fint mönster. (Liknande det på bilden.)

- Pappa ritade detdär, sa Lilla A.
- Näe, det är nog nån annan som ritat det, svarade jag lite tankspritt.
- Bodil ritade detdär, lyste Lilla A upp. Bodil ritade de mamma!

Jag har funderat på följande scenarion i nån timme:
A. Har Lilla A och Bodil ritat tillsammans och Lilla A sett att hon är grym på att teckna?
B. Har vi fått eller tittat på nåt som Bodil gjort, typ nåt kort, de senaste månaderna?*

Jag minns inte, men Lilla A kommer ihåg. Barndomen - vuxenlivet 1-0.



* Kan hon minnas 3-5 månader tillbaka? Min födelsedag är något långt bort tycker jag. Eller ännu länge - kan hon minnas bröllopskortet från i mars?

Ibland, då Lilla A vill ha något som inte funkar just då och jag erbjuder nåt annat, svarar hon:

- Också bra mamma!

(Det är ganska skönt. Låt det förbli så. Snälla.)

Klättra i äppelträd är skojigt. Men svårt!

Nästan tre kilo äpplen fick jag med mig hem i år. Efter goda omdömen från tre håll angående förra omgången, vill vi själva också ha**.  


* I en glänta på kungliga djurgården stod de fina äppelträden med den tunga skörden.
** Ibland är vår tidsplanering inte den bästa. Som att vi måste lämna 18 flaskor efter oss och åka till färjan precis då drycken är färdig.

I valtider diskuterar vi ofta huruvida vi ska ansöka om dubbelt medborgarskap eller inte. Middagspåståendet igår löd ungefär såhär:

- Nämen, nu då du lagat så många typiska svennerätter* kan vi skicka in medborgarskapsansökan**.

* Korv stroganoff (gjord på falukorv!) OCH Flygande Jakob.
** Blodpuddingen saknas ännu.

Imorse stod Lilla A i sängen och ropade:

- Feelix, feelix! Moffa! Felix hoppa moffas borde. Vici, vici! Vici komde.

Saknad, hallucinationer eller dröm?*


* Jakande svar på första och sista av damen - som hon så fint kallade sig igår.

Benen möra efter utmaningarnas utmaning. Tjejmilen idag. Mitt, då magstarka, nyårslöfte infriades*. Mera än halva** sträckan (med råge dessutom) bar benen mig joggandes.

Bra gjort av någon som lovordade Lilla A:s nyfunna favorituttryck "vinte"***, då det var dags imorse.


* Jag gillar inte att bryta löften.
** Det är faktiskt bra gjort av någon som aldrig sprungit längre än 800m förrän 25+ ålder.
*** Vill inte.

Under resans gång blev Lilla A som de flesta andra barn och började gilla att åka bil. Hon somnade* till och med ibland. Hemfärden gick smärtfri - hon sov hela bilfärden. Aldrig hänt förut.

Vi anlände storstaden i arla morgonstund. Lilla A pekade, skrattade och tjöt då vår stadsbuss kom.

Hon tog rekorden till nya höjder genom att sova nästan fem timmars dagsvila. Det har aldrig hänt förut.


* Väldigt länge sedan inläggen hamnat om sömn. Så vi tar igen det.

Vi packar för att snart bege oss hemåt igen.

Men innan hemfärd ska vi hälla våra tiotals liter med hemgjord äppelcider i flaskor. Vi är väldigt nyfikna på hur det kommer att smaka.