Bryderi

Vissa dagar händer det att man utbyter några meningar med nån annan förälder på dagisgården. Ibland utvecklas mer seriösa diskussioner än andra. Nåväl.

Häromdagen berättade jag för en pappa att det ibland känns som om jag för tillfället mestadels säger nej, inte, låt bli och andra trista saker. Hur han resonerade sen har blivit ett nytt huvudbry. Han tyckte nämligen att det är då man inser hur fantasilös man är, eftersom man inte kan eller lyckas gå kring problemet.

Okej att man inte behöver ta onödiga strider med barnet och att man ska tänka sig in i barnets situation. Men om nycklarna är på väg att pillas in i hisschaktet, barnet på väg att springa ut mitt i trafiken, maten flyger med hjälp av barnets busiga iver eller om barnet puttar omkull ett annat barn ska man väl ändå säga ifrån och förklara varför. Inte bemöta barnet med:
- Kom Lilla A så går vi och se om hästarna vill äta äpplen idag.

Det är väl ändå att göra barnet* en björntjänst?

* Och sig själv.

Kommentarer
Postat av: Caroline

Jag tycker absolut som dig! Man måste säga ifrån, sätta gränser, visa vad som är rätt och fel osv. Hur ska annars barnet kunna leva i ett samhälle fyllt med regler o lagar, osagda regler och hur ska barnet kunna bli en god och social människa som klarar motgångar i livet?

2010-09-26 @ 20:49:49
Postat av: Anonym

Nej, är nej :-)

2010-09-29 @ 21:07:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0