Lilla My

Packa, packa, packa. Tur att vi har bil för tillfället!

Vi befinner oss snart i hemlandet, o. där ämnar vi tillbringa mycket tid vid havet. Vi ses således lite sporadiskt de närmsta tre veckorna. Ha det så gott!

Vi inleder helgen med att packa inför den stundande semestern och förbereda maten till kvällens roligheter. På eftermiddagen ska vi tassa på tå så att sambon får sova efter nattjouren.

Är man klädd i byggjeans så måste man ju hjälpa till!

Allt enligt skolboken. Tänderna bryter fram enligt eruptionstabellen och de borstas.

Härligt!

Systern med sambo åkte vid lunchtid. Våra vänner var här på sen lunch. Sambon är i nattjobb. Jag och Lilla A kvällsmös.

Efter en kvarts prat med Kalle-Kanin, Peter-Rabbit och Hedda somnade Lilla A strax efter tio i spjälsängen. Detta är en ny, ack så omtyckt, kvällsrutin. Lilla A somnar själv i sin egen säng. Utan en endaste rumpbuffning, amningslugnande, vaggvisa eller vyssjande! Nästan varje kväll sedan hon helt apropå somnade i resesängen på färjan på väg till Helsingfors i slutet på maj. Jag som (nästan) accepterat ödet att vår förstfödda skulle vyssjas och ammas till sömns i en evighet.

Vi drömmer idag också. (Underbara bilder syster!)

Den största orsaken till varför inga bilder finns på mig är att sambon är fruktansvärt dålig på att ta kort. Måhända han tröttnat på kameran eftersom jag alltid tar minst hundra bilder då kameran är framme. (Megasvårt att lära sig inställningarna på en systemkamera!)

Dagen innehåller eventuellt bilköp (för spontangästerna), loppisrunda för mig, renoveringstalko av bostad hos kompis och namnsdagsfirande på kvällskvisten då sambon återvänt från sin jour.




Grattis på namnsdagen Lilla A!

Sällan har jag träffat på föräldrar som haft sådan namnbeslutsångest. I juni, juli, augusti och september velade vi. Vågar vi verkligen? Kommer det att passa henne? Tänk om hon blir missnöjd? Hur kan alla andra besluta så snabbt och vissa innan barnet ens har fötts? Så en fredagkväll satt vi såsom många andra kvällar vid matbordet och diskuterade. Men den gången rådde ingen tvekan, vår dotter är Aina Sigrid Johanna. Efter femte september slapp vi vika ner blicken och svara undvikande på frågan om vad hon heter. Idag känns namnet helt rätt.

Önskan är stor om sommarväder, drömmer mig bort då jag ser fotot.

Om än så är dagens regniga väder ganska lämpligt. Ty hemmet bör få sig en genomgång.

Det bästa med min familj är att de är spontana. Jag emottog precis ett textmeddelande som berättade att min syster med sambo flyger till Stockholm om sisådär tre timmar.

 

Otaliga gånger då jag funderat på mammaskap har jag känt mig otillräcklig. Nu, efter elva månaders prövning, har jag kommit på en delorsak.

Igår surfade jag in på en blogg, vars skribent snart skulle få sitt tredje barn. I ett inlägg skrev hon att hon inte skulle gå händelserna i förväg med trean som hon gjort både med ettan och tvåan. Bebisen skulle få vara bebis.

Jag fick råg i ryggen. Lilla A ska få fortsätta sin utveckling i sin egen takt. Hon är bara elva månader, noll år för sjutton! Då kan man inte uttrycka sin vilja i ord, känslomässigt beroende av bekräftelse. Bebisen måste få undersöka, lära sig genom försök och misstag.

Jag har inget grundläggande fel. Jag ska sluta upp med att tro att jag bromsar Lilla A:s utveckling. Många föräldrar stressar utvecklingen, fördomsfullt nog så tror jag att en stor del av stockholmsmammorna är bland de värsta. Det är oerhört svårt att stå emot alla hysteriska (tränings)råd. Varför går inte vi på alla bebisaktiviteter i stan? Döm mig som gammalmodig, men jag hävdar att barnet lär sig mest genom att hemma studera oss föräldrar och vänner.

Lilla A får resa sig som människan gjorde under evolutionen. Under tiden låter jag mig förtrollas av Lilla A.

Inatt sov Lilla A från tio till sju. I ett svep!

Det förtjänar en segerdans till favoritskivan Trimmel tramm.

Idag har jag fyndat på en äkta loppis. Bland annat en regnjacka i storlek 86 för 10 kronor åt Lilla A!

Fastän Lilla A varit en aning mammig idag (måste bero på gårdagens vaccin) och blivit buren mest hela tiden har vi haft en toppendag. Lilla A har verkligen utvecklats till en egen liten person. Vi kommunicerar på en helt ny nivå. Supercoolt!

Dagens ord är "pupp pupp", vilket jag tolkar till puss puss. Trollungen min!

Dags för refrängen, men först väntar sju tvättar byk vid sängen på att bli i hopvikta...

I en månads tid har jag tänkt på denna dag. Den nionde juni. Och tänkt att jag ska kolla tiden i kalendern.

I söndags planerade jag hur tisdagen ska vara nästintill programfri så att det finns utrymme för en grinig Lilla A. Igår berättade jag åt kompisar och mormor att vi har tid imorgon. Idag då jag blandade vällingen funderade jag på vad Gunnel kommer att säga då Lilla A helt plötsligt blivit urförtjust i välling.

Piiiip. Bzzz. Mobil ringer.

- Ja hej, det är Nina i telefon, svarar jag det privata numret.
- Hej, det är Gunnel. Vi saknar er här på BVC.

Fan också. Vi som hade läkartid och allt.

Idag tar jag och Lilla A det lugnt. Efter en intensiv vecka full med lek med farmor och faster och examensmottagningar för Lilla A:s del samt skola och fester för min del behöver vi lite vardag igen.

Hemmet är i behov av en omgång, men det får vänta tills morgondagen. Idag ska jag njuta av min guldklimp.

Sommarlovet har börjat.