Lilla My

En längre tids total bildtorka är på upphällningen. Datorn håller på att bearbeta kamerans proppfulla minneskort. 920 bilder tagna sedan juli är på gång. (Uppdatering en timme senare, det skar sig vid bild 858.) Spännande tider. Ska bli kul att få fotografera Lilla A igen. Jag kan se att kalufsen tjockat till sig. Något.

Emottog precis ett sms: "Ojoj. Det är många ungdomar på tunnelbanan. Och poliser."
Sambon är på väg ut i den mörka natten.

Lillajulen till ära har vi för första gången skaffat en gran. Det är också första gången vi köper en gran.

För första gången ska vi i vår lilla familj ha en egen gran. Snart är det premiär för oss - Lilla A, mig och sambon, att klä granen. Vilken tur att jag under årens lopp bunkrat upp med julgranspynt.

Tänk skulle vi ha varit tvungna att välja sånt också idag. Att välja gran var inte det lättaste. Jag har lärt mig att sambon gillar långa, smala, ganska glesa granar. Jag gillar tydligen det motsatta.

Nu har vi alltså en "amerikaniserad, tjock, otraditionell gran". Citat av sambon.

In i det sista har jag hållit på den ljuvliga leken hjälpamammaiköket. Idag var gick premiären för 'Ta stolen till diskbänken plaska för allt du är värd'.

Lilla A skrubbade potatis, diskhon, diskbänken, mammas arm, stolen, magen, håret och munnen.

Summan var blöt mamma och tjej samt stort blåmärke och bula i pannan. Det tog en sekund efter fri från övervakning och Lilla A flög i golvet.

Jag kunde gärna ha väntat längre, men Lilla A är nöjd.

Lilla A har fyndigt hittat på nya sätt att förhala John Blund. Kasta nappen (napparna) på golvet för att sedan snabbt be (skrika) om dem är svunna tider.

Numera klär hon av sig "tipptipp" (pyjamas såklart!) och leker oskyldigt i några minuter. Sen viner det i spjälsängen, som börjar bli några decimeter för låg och fröken tycker det är för kallt. Förälder hjälper till att klä på och rumban börjar om.
Häromkvällen var jag i köket och tyckte det var himla märkligt att hon tjöt av skratt i sängen. Jag lät henne hållas trots att det lät som det speciella skrattet. En kvart senare och massa finurliga skratt senare gick jag och skulle klä på henne pyjamasen. Trodde jag. Jag har mycket att lära som förälder än.

Lilltjejen hoppade runt i sängen totalt nakenfis.

En av mina väninnor har en kille som kommer från det stora landet i väst. Han pratar för det mesta sitt modersmål med henne.

Hon har fattat grejen. Häromdagen överraskade hon honom (och oss) med att svara "gudigud" (goodie goodie) mitt i leken. När han senare gick hem vinkade hon och sa "bajbaj".

I dagarna tre har jag gått hemma och undrat och ojat mig över allt mina kurskompisar lärt sig. Anledningen är att en ny kurs startat och att deras föreläsningar är något av de bästa i inlärningsformer.
Aldrig kunde jag tro att jag skulle tycka såhär, nästan gräma mig över att jag ej är närvarande.

Vilka förändringar som ändå sker när man blivit mamma.

Pappan är sjukskriven i veckan och jag är således hemma från skolan då vi inte lyckats få annan barnvakt.

Lilla A har visat sig från sin sämsta sida från morgon till kväll. Även nattetid har hon härjat. Och allt bus riktas mot mamma.

- Kan inte du åka till skolan? Det är mycket lättare då, frågade sambon igår.
- Vaddå? Är hon inte så med dig, kontrade jag.
- Nej aldrig, var pappans svar.

Nu väntar vi på att vår kompis ska komma hit och leka med vårt troll som svarar nekande till allt och lägger sig på mage på golvet och bankar och sparkar i ren protest till allt.

Kul med självbestämmanderätt. Eller?

Kärt barn har många namn. Dockor är var Lilla A leker med nu. Hon matar, hon bär, hon nattar, hon skjussar, hon bäddar, hon läser, hon sjunger, hon ger nappflaska, hon dansar, hon vyssjar, hon klär på, hon kramar, hon klär av, hon pussar, hon klappar, hon sitter, hon ger nappen, hon vaggar. Ja, listan kan göras lång. Och det mesta av det här gör hon på eget initiativ.

Helt otroligt egentligen att hon vet hur man ska ta hand om en bebis. Minns hon sådant från sin egen bebistid?