Lilla My

Sambon beslöt i sista stund (idag) att vi ska åka på en minisemester. Målet är hans kusins studentmottagning imorgon. Vi åker således på kryssning till helsingfors om sisådär tre timmar.

Vad gör man då Lilla A:s skåp ekar tomt, eftersom allt ligger sorterat på bardumsgolvet i väntan på ledig tvättid? Man shoppar nytt.

Lilla A och jag shoppade loss. Tack FPA för studiestödet! Det satt fint.

Mormor smög sig iväg hem imorse. Lilla A och jag fick ligga och dra oss. Kvart i nio tog vi fart.

Precis vid frukosten. Grekisk yogurt åt Lilla A. Naturell yogurt och bröd åt mamma. Lilla A tar en bit rån: 
- Ta'! Ta' ta'.
- Varsågod, sa jag.

Lilla A har sagt tack innan, men inte så tydligt. Ordförrådet växer.

Lilla A somnade i sedvanlig sen ordning. Hon är en kvällsmänniska såsom hennes föräldrar en gång i tiden var. Att busa med en 11 månaders tar dock på krafterna och vi är trötta långt före Lilla A ens börjar gnugga ögonen nuförtiden.

Ett seminarium och tre barnpatienter på det får ögonen att ramla ihop. Dagens patientskörd var tre högkariesaktiva barn i åldrarna två, sex och sju år. Eventuell extraktion av framtand, tre snabba lagningar och pulpaläsion på grund av karies (tandens undergång alltså). Vad morgondagens fyra patienter för med sig vill jag inte tänka på.

Men i alla fall. Dagens stjärna, min guldklimp - Grattis Lilla A på 11 månadersdagen!

Lilla A har under mina studier fått full uppmärksamhet av sina barnvakter. En aning bortskämd med leksällskap har hon blivit. Bara mysigt tycker jag än så länge. Saknaden av dottern har varit mycket större än jag någonsin anat under mina skoldagar.

Lilla A har efter nya lekintryck lärt sig en hel massa roligheter. Brum brum kör hon runt med lastbilen. Hon klättrar i leksakslådan. Papapapap säger hon och vill läsa om Alfons och pappa. Hon gillar att stå i centrum och få underhålla. Allt möjligt bus hittar hon på för att få publiken att skratta. Hon är dessutom riktigt duktig på att stå utan stöd(fastän hon inte vet om det). Det är bara det att hon aldrig släpper taget.

Efter en rekordlång eftermiddagsvila häromdagen började Lilla A helt plötsligt prata på ett helt nya kombinationer. För det mesta fattar jag inte vad hon menar, men det är tydligt hur hon försöker bli förstådd. Kul!

Efter gårdagens flit hoppas jag på en händelserikare dag.

Idag är dagen då jag ska ta upp träningen, igen. Det ser jag inte fram emot. Att gympa tillsammans med 65+:are höjer inte självkänslan. Efteråt ska jag i alla fall basta, med samma gäng givetvis.



I bakgrunden ses vår nygamla bäddsoffa. Ett riktigt loppiskap tycker jag. Sambon är däremot tveksam. Den har i alla fall föranlett kuddöverdragssömnad, gardinsömnad och ommöblering. En av bloggstystnadsorsakerna.

Imorse checkade gäst tillika arbetskraft nummer ett (kusin) ut. Nummer två (mormor) senarela sin ankomst och anländer på tisdag.

Idag tar vi igen allt vi missat tidigare i veckan. Tvätt, städ och matlagning.

I dagarna två har jag bannat min sena pluggstart. Jag har läst så att ögonen blöder. Nåja, I alla fall den tid jag inte sovit, ätit, fikat, ammat, matat, bytt och lekt.

Endast åtta timmar kvar tills det gäller. Vad skönt det ska bli att skriva tenta. Resultatet jag drömde om fick jag byta ut mot ett hopp om godkänt.

Det skulle bara fattas att jag försover mig.

Jopp hej di, jopp hej da!

Pengarna strömmar in! Studiestöd beviljat. (Att jag blir utan pengar nästa vår blundar jag för.)

Sambon fick ikväll ledigt för att gå ut och svira med sina arbetskamrater. Vilken snäll husfru jag är. Å vad jag ser fram emot alla fester jag ska gå på nästa år. Sista året som student. (Herregud!) Jag ska inte missa en enda, ty jag tar min professor på orden:
"Det finns omtenter, men inga omfester!"

Lilla A och jag gick på restaurang ikväll. Konstigt nog valde jag min favoritmat. Pizza. En gång i veckan (minst) äter jag härligheten. Lilla A brås på sin mor, för pizzakanter går ner i den lilla kinkiga magen. Hon lever bra. Mild havregrynsgröt med plommonpuré, smörgåsrån, bröstmjölk och pizzakanter. Variation förnöjer!

Lilla A sover. Jag ska blanda till dippen. För att alls hitta motivation till att plugga en fredagskväll måste jag få chips.
(Snart ska jag sluta med sånt som inte Lilla A ska få rutin på.)

Halvvägs!

Endast 235 sidor av text som behandlar karies, tandlossening, akut odontologi, käkledsbesvär, slemhinnelesioner. På engelska. Kan man tycka om något i praktiken som man finner otroligt ointressant i teorin?

Det är ett under om jag tills söndag tagit mig genom boken. Sista dagen av tentaplugg tar jag till den väl beprövade metoden. Gamla tentor.

Sambon provsmakar föräldraledighet. Han och Lilla A ska tillbringa dagarna ihop medan jag studerar flitigt.

Igår var min kompis här och passade Lilla A, så att han fick egentid och kunde bege sig ut i joggingspåret. Inte en gång under de tio månaderna jag har varit hemma har kompisen erbjudit denna tjänst åt mig.

Idag var jag ej schemalagd, utan skulle ägna hela dagen åt inläsning av mastodont litteraturen inför tentamen nästa tisdag. Inte nog med att sambon smet till jobbet på bästa inläsningstid, ser också hemmet ut som ett sällan skådat kaos. Husfrun i mig kokar, hur kunde hemmat raseras på ett dygn?

Då sambon krupit till korset flydde jag till det närbelägna fiket . En snabb studie av de andra cafégästerna visade att papporna köper kaffe till sig, kex till barnet och sen går de till parken efter förskolan. Mammorna stressade förbi, matade barnen med medhavd banan och svängde in på närköpet. Kvällsmaten skulle tillagas tills papporna kommer hem.

Ibland önskar jag att jag hade en snopp.

Jag har idag börjat plugget igen. Det är tänkt att jag ska avsluta kursen i pedodonti, barn- och ungdomstandvård.

Bläh, är mitt utlåtande från dagen. Vad har jag gett mig in på? Varför inte vara föräldraledig så länge det går?

Att hoppa av är omöjligt, ty barnvakter är ordnade. Sambon denna vecka, sambons kusin nästa, min mamma därpå följande och sen sambons mamma och syster.

Plugg fyra veckor och inneboende tre. Yes, vilken underbar vår.

Iklädda klänningar ska vi snart gå iväg på Lilla A:s första avslutning. Det är sista gången för babysången idag. Det firas med att sjunga i kyrkan. Lilla A kommer säkerligen att fatta tycke för akustiken och skrika gällt i en timme.

Så gott som varje fredag denna termin har vi sjungit med bebisarna och deras mödrar. Jag vet vad varje bebis heter, hur gamla de är och om de ammar eller inte. Dessvärre kan jag inte en mammas namn.

På varje bebissammankomst sker allt enligt bebisarnas perspektiv. Att föräldern skulle ha ett namn och egen personlighet är glömt. Är det så på andra ställen också eller är det bara här folk har så enormt hög integritet så ingen obekant kan få en uns av ens privatliv?

Inte konstigt jag knappt fått någon ny mammakompis. Jag är inte direkt den som bryter mot de sociala koderna.

Men, vad händer där borta?

Så fort Lilla A skymtar en rörelse ska hon dit och utforska. Det är sällan jag kan röra mig längre utan att ha ett plåster som river mig i benen.
Inga fina släta sommarben att visa upp. Snarare ben fulla av rivmärken och ärr.

Jag viker gårdagens lass med tvätt med ishockeyn (som sambon tittar på) i bakgrunden. Jag ska rensa ut de plagg som Lilla A nu är större än.

- Denhär då? Är den för liten?, frågar jag sambon och viker bondgårdsbodyn omsorgsfullt.
-  Njä, inte riktigt än va? svarar han fastän den är i storlek 2-4 månader. Jag lägger nöjt den med i samma hög som storlek 74/80 bodysarna.
- Denhär då?
- Ja, den är för liten. Den stramar över axlarna.
- Hm, hummar jag och lägger den överst i högen med de för små kläderna. Jag tar snabbt tillbaka den och flyttar den till högen som fortfarande är i användning.
- Jag var inte redo än, viskar jag och sneglar på sambon.

Äventyrslusten tog överhanden idag. Jag och Lilla A hoppade på regionaltåget och åkte till mysiga Uppsala.

Min och Lilla A:s första gång i studentstaden. Vi blev guidade av bästa H och fick se hur hon har det. Vi åt lunch på nation och traskade förbi Sveriges största kyrka. Mäktigt! Loppisar två hann vi med. Som en skänk från ovan (eller förbannelse) uppenbarade sig det perfekta skrivbordet. Vi som så länge sökt kontor.

Hemma fick sambon för en gångs skull sova ut ordentligt efter ett nattjourspass. Han fick ny energi och städade fint i hemmet. Jag, däremot, har suttit som en degklump i soffan.

Strax, då det charmerande trollet sover, är det filmdags. Undrar hur många filmer vi sett sen Lilla A:s födelse?

Hur ska vi få hem skrivbordet som står reserverat på Sirius loppmarknad? Jag måste ha!

Idag har Lilla A gått genom hela sitt napplager. Hon har sugit, tuggat och testat från alla håll och kanter. Så fort hon fått syn på en napp har den åkt in. Schwopp, schwopp, schwopp och nappen har åkt in och ut.

Sambon var vid halvtid en aning orolig och undrade om vi skulle tillåta henne bli en nappanvändare nu. Sen kläckte han nöten.
- Kanske hon har tänder på gång, frågade han tandläkarstudenten.

Att jag inte hade tänkt på det! Varför skulle det annars vara så kul att gnida alla de nio napparna (som vi köpte i ren desperation då brösten ramlade i bitar) mot alveolarutskotten?

Jag tror jag är bortskämd. Jag har aldrig känt behovet att klä Lilla A i en mjukhjälm eller spungit som en tok för att Lilla A inte ska ramla och slå sig illa. (Eller så har jag glömt.)

Men två saker kan jag i alla fall skryta med. Då Lilla A lärde sig krypa krävdes endast tre huvudsmällar för henne att lära sig att sänka huvudet så att hon kan krypa under låga möbler. Häromdagen kom jag på det andra. Då Lilla A ska gå ner från soffan eller sängen, kryper hon till kanten, lägger sig försiktigt på mage, vänder så att fötterna är närmast kanten och sen så puffar hon sig långsamt bakåt tills fötterna når golvet. Inget huvudstupa ner på golvet här inte!

Jag som vitt och brett berättat om den imponerande fiffiga bebisen som kröp baklänges i trapporna på barnvagnsbion. Jag trodde inte att Lilla A skulle tillhöra den kategorin.

Själv har hon fattat avståndet soffa - golv. Jag är förstummad. Det måste vara sambons halva av generna som kommit till uttryck.

När vi inte är hemma och stökar till det, så är vi ute och leker.

Solskyddskrämen på och ut vi gå.

Enbart lösa planer, men det känns som om jag och Lilla A kommer att tillbringa hela dagen ute på vift. Vi tar tillvara på våren då sambon jobbar.

Sovmorgon igen! (Även nattvak, igen.)

Första maj blev en hel dag ute i det underbara vårvädret. Sushi, glass, minigolf, pizza och promenad. Som avslutning på dagen film och godis. Det enda jag saknat är mjöd!

Lilla A tog endast en vila idag. Har liten blivit stor?