Lilla My

Inatt var Lilla A vaken mellan tre och fyra. Hon var inte munter. Jag var (för en gångs skull) envisare än flickebarnet och lät henne inte snutta. Det resulterade att hon till slut somnade i på min överarm, med benen  på min mage. Skön ställning för mig? Kunde jag flytta på mig?

Summan blev att jag låg vaken ett långt tag till. Ännu en skrikepisod, som tur lite kortare. Mamma och barn somnade om. Vid halv sju vaknade vi, Lilla A fick äntligen amma. I min sömnyra placerade jag hoppfullt Lilla A, som redan då hade de stora runda pigga ögonen, i hennes spjälsäng och gick med mina komalika steg till min säng. Jag slängde mig på mage (yes, mjölkbomberna ursugna!) och kastade kudden över huvudet. Lilla A pratade på med sina kramdjur. Nästa gång jag vaknade var klockan tjugo i nio. TJUGO I NIO! Lilla A hade alltså somnat om.

Sovmorgon har inte hänt sedan... Jag minns inte!

Idag är en bra dag!

Trevlig valborg alla svenskar! Glada vappen alla finlandssvenskar!

En mycket angenäm dag är till sin ända. För Lilla A:s (och min) del har den innefattat promenad i solskenet, BVC-besök, lek på öppna förskolan och middagsgäst på kvällen.

Nu är det dags för John Blund och hans krus. God natt.

Lilla A står vid stolen där sambon tidigare suttit och ätit frukost.

- Pappa? Pappa, säger Lilla A med en frågande blick.
- Pappa är på jobbet, svarar jag.
- Pappa, gnyr Lilla A.

Vi går under hörselutredning me Lilla A. Det gäller hennes vänstra öra. Det har gett utslag på att hon hör, men med en hörselnedsättning. I tid och otid har vi åkt till olika audionomer, hörselläkare och öronnäsahalsläkare. Till tre olika sjukhus. Ingen av dessa gånger har Lilla A varit speciellt förtjust i undersökningsmetoderna och vi har gått hem resultatlösa. Och mamma har jagat upp sig vareviga gång.
 

Lilla A mycket ledsen, med rödgråten näsa.

Idag var inget undantag. Lilla A kom ihåg den traumatiska upplevelsen från förra veckan då doktor K, med noll bebisvana, våldsförde sig på hennes öra. Genast då audionomen nuddade hennes öra idag startade gallskriket. Mången försök och en dryg timme senare träffade vi doktor A. Äntligen en bebisvan, en aning mera förstående och ej så stressad läkare.


Lilla A lite gladare efter lek med mammas mobil.

Den egentligen ej så oroliga mamman fick gehör för sin olustkänsla och tankar kring besöken. Nu vet vi i alla fall att nästa undersökningsförsök (nej, vi blev inte klokare idag heller) sker om ett halvår och då ska Lilla A vara pigg då vi kommer dit. Innan har det varit som krona eller klave om Lilla A förväntas vara pigg eller sova vid undersökningarna. Med mammas otur i spel har vi tidigare bommat på chansningarna.

Något jag ifrågasatte var vitsen med dessa traumatiska försök eftersom slutsumman ändå inte ger någon behandling i nuläget. Annat jag mopsade upp mig kring var att inom min bransch ger man sedering (lugnande) i de fall undersökning är nödvändig och barnet är rädd, varför inte här? Jag, som vanligtvis är en liten fegis, ifrågasatte. Det ni. Jag är en mamma, jag skyddar mitt barn.


Den megaövertrötta Lilla A somnade i mataffären nästan fyra timmar efter egentlig sovtid.

Ibland smyger sig ångesten på.

Igår hade sambon fått sitt schema för sommaren. Vi gick igenom det och jag antecknade i familjekalendern.

Den 31 augusti står det på min rad: Skolan börjar. På sambons rad står det: Pappaledig.

Dit är det inte långt. Usch.

Efter en händelserik lång helg med massa sol och alldeles för lite sömn blev vi lämnade åt vårt vardagsöde idag. Mormor tog sin rullväska och reste hem.

Jag och Lilla A vilade på varsitt håll en stund. Hon invid sin leksakskorg och jag vid datorn. Efter ett redigt grötlass (!) skuttade vi iväg ut på trollets insomningsprocedur.

Duktiga jag ansöker om tilläggsstudiestöd för denna vår. Ska jag studera hårt i maj, vill jag ha betalt för det också. Håll tummarna för att Finlands folkpensionsanstalt, som det så vackert heter, ger mig lite fickpengar. Svenska försäkringskassan ger mig ingen mer föräldrapenning så eventuellt stöd skulle komma till väl användning kan jag garantera. Födelsedagspengarna tog slut då jag handlade kläder. Åt Lilla A givetvis!

Från och med nu borde jag studera under varje eftermiddagsvila. Åtminstone fram till 19 maj. Vad har jag gett mig in på?

Ikväll togs det rekord i vårt kök. Lilla A åt en hel grötportion och en tredjedels burk katrinplommonpuré inom loppet av fem minuter. Det är inte bara tiden som är mäkta imponerande utan även mängden. När åt Lilla A en hel portion gröt senast?

Berodde det på en halvdag på stan med lek i Barnrummet på Kulturhuset eller att hon sovit ute i vagnen i två timmar? Något var det i varje fall som gav vår tjej aptit idag.

Nu ser jag plötsligt fram emot att mata henne imorgon igen. Wow!

Detta inlägg dedikerar jag till min syster och min sambo. Jag hade rätt.

Jag är en sann finlanssvensk. En urtyp för de svenskatalande i Finland. Stokis, Stokis, Stokis. Stocka, bah!

Efter en alldeles för kort natt och en väldigt aktiv dag håller krafterna på att tryta. Lilla A gav upp det två timmar tidigare ikväll än igår.

Jag äter resterna av de hemgjorda rabarber- och vitchokladsemifreddon. Ska jag gå ut ikväll eller ej? Hur vill jag att morogndagen ska vara?

Sambon har nattjour, så imorgon är det jag som ska vara den snälla och pigga. Hmm. Samtidigt är det inte ofta mormor kan passa det sovande trollet. Svårt.

Babysång, lunch ute i solen, parklek och glass i parken. Mmm.

Nu en stilla eftermiddag tills jag ska iväg på fest. Spex och trerättersmiddag i skolan. Yes!

Fortsättningen på artikelserien handlar om hur man stöps in i könsidentiteten.

Jag läste lite hastigt på internet, ska ta papperstidingen och begrunda artikeln närmare. Något som fastnade var i alla fall att man håller en pojkbebis längre ifrån än en flickbebis och att pojkarna får krypa längre bort än tjejerna. Tål att tänkas på, ty så har det varit i vissa sammanhang.

Då Lilla A vaknat från sin andra tupplur ska vi bege oss söder om stan. Lilla A ska få busa med en grabb som är två veckor äldre än henne.

Får se vad hon tycker. Han kan nämligen redan gå och i januari innan hon lärt sig själv krypa var hon frustrerad såsom få då andra bebisar kröp.

Jag har precis avnjutit dagens koffeinrika dryck och lite rabarbersemifreddo. Mumsfilibabba för födelsedagar! Jag älskar rester. Det bästa av allt är att vi ska fira på söndag, då blir det mer att mumsa på!

Ikväll kommer mormor. Hon stannar hela helgen. Hur mycket törs jag utnyttja barnvakteriet?

Tack och god natt.

Sambon bjöd på förträfflig middag. Jag måste släppa in honom i köket oftare.

Lilla A drog en halvtimme extra sömn imorse. Mamma däremot blev väckt av sång, frukostbricka och presenter vid sedvanliga kl.7. 

En bra dag det här. Så småningom ska jag traska iväg med vagnen. Jag vet precis vart jag ska gå, hur vi ska spendera dagen. Sedlarna bränner i fickan.

Lilla A vaknade precis, efter en tre timmars tupplur!



Jag gnuggar mig i ögonen och bannar att jag inte nyttjade tiden bättre.

Nåja, vi kan gottgöra det genom att gå och storhandla på eftermiddagen. Jag hade tänkt att vi skulle gå till Öppna Förskolan, men jag betvivlar att vi skulle vara särskilt populära. Lilla A hänger snor idag.

Dagens nyheter har i veckan en artikelserie om jämställd uppfostran. I gårdagens artikel, som till stor del handlade om barnens kläder, kunde man bland annat läsa om att föräldrarna snabbt rättar om någon säger hon om en kille och vice versa. Artikeln blev lite skev genom att man nästan kunde utläsa att jämställd uppfostran innebär att man inte ska göra någon skillnad på könen, alltså hävda att det inte är någon skillnad på kille och tjej.

Detta startade givetvis en tankeverksamhet, som jag måste få ventilera. Visst är det en skillnad på kille och tjej, det kan vi inte komma runt. Personligen ser jag inte att en jämställd uppfostran ska handla om att förneka skillnaderna mellan snopp och snippa, utan mera om en uppfostran som ger ett barn som är empatiskt och ej fördomsfullt. Bort med skygglapparna och se barnet som en person, inte ett kön.

Vad tycker ni?

Efter att jag fönat håret ska jag läsa dagens artikel, "Pojke eller flicka? Nej, en Kim.". Jag fasar för innehållet då jag läser rubriken.

Då vi går utanför hemmet är det alltid någon som pockar på Lilla A:s uppmärksamhet. Innan hon föddes hade jag litet förutfattade meningar och tänkte att det mest är tjejer som försöker charma (och charmas av) bebisar.

Tio månader senare kan jag konstatera att så inte är fallet. De barnkäras skara utgörs av alla kön och åldrar. Den ser ut som populationen i övrigt. Mest berörd blir jag då tonårskillar kikar på Lilla A och lockar fram leenden från henne. Att pubertala killar kan stå upp för sitt bebisintresse trots att de är med sina kompisar. Idag mötte vi en sådan grabb på bussen. Mitt ömmande modershjärta ville lyfta honom till skyarna och uppmuntra honom att fortsätta vara mjuk.

En stund sen hände något ovanligt. Lilla A somnade mitt i maten, sen protesterade hon inte heller då jag la ner henne i sängen. Det har inte hänt sedan december. Under julledigheten hemma på landet vande sig Lilla A att somna utomhus i vagnen. Efter det har jag dragit vagnen ute i diverse trevliga och mindre trevliga väderlekar minst två gånger per dag.

Nu går jag lite oroligt hemma. Vågar jag sänka TV-ljudet eller vaknar hon då? Ska jag dra för persiennerna eller ej? Är detta en reträtt i utvecklingen som tyder på ett större språng är på kommande? Kommer hon rent av att gå då hon vaknar? Eller beror det enbart på att hon vaknade redan halv sex? Antagligen.

Jag morskade till mig och fick i alla fall ett bildbevis.

Gårdagen var riktigt fin kylan till trots. Vi promenerade i solskenet längs vattnet, gick på konstutställning, besökte auktionsverket, lunchade i saluhallen, shoppade lite, fikade och umgicks. Lilla A hängde givetvis med på allt. Hon är nöjd bara hon får mat, torra blöjor och får krypa av sig emellanåt.
Denna förmiddag är lite segare (jag nästan tre glas vin!) efter en mycket rolig kväll. Sambon och trollet sover, jag myser av lugnet. Eftermiddagen lär bli minst lika fin som gårdagen.

Lilla A hänger dessvärre lite snor igen. Hon har varit lite varm från och till i veckan, men eftersom hon inte varit hängig (eller snorig) har jag ej tagit tempen på henne. Jag litar på att hon säger ifrån om hon är sjuk, precis som mig.

 

(Jag måste bara kommentera min rubrik. Vid flertalet inlägg har dito varit rubrik. Jag trodde ej att jag var någon kulturnisse. Ibland överraskar man sig själv.)

Äntligen är dagen här! Vår deadline för Projekt Rensning.

I sedvanlig ordning snabbstädar familjen det sista. Lite måste man väl få fuska?

Om en halvtimme ska vi möta upp sambons (forna) klasskompisar. En helg full med trevligheter väntar.

Bäst tror jag middagen ikväll blir. Mozzarella, körsbärstomater och basilika som aptitretare medan den franska laxsoppan kokar. Glasstårta från Stockholm Glasshus till kaffet. Plus lite vin till det hela. Tänkte glömma det bästa! Surdegsvetebröd från Valhallabageriet, perfekt!

Ha en skön lördag!

Njuter i solen av godaste fetaostsalladen i stan. Trollet sover och jag drömmer om lägenhetsköp (läser DN Bostad ytterst noga). Jag var tydligen den första servitören serverar på uteserveringen berättade han. Har jag blivit en äkta svensk nu också?

Strax ska vi gå iväg på församlingens babysång och -rytmik. Det bär mig litet emot eftersom de enda kläderna som är rena är Lilla A:s finkläder.

Rebellisk som jag är (barnslig om ni så önskar), brukar jag i ren protest ej klä Lilla A i rosa eller spets de dagar vi har babysången. Allt för att särskilja henne från östermalmsbebisarna som alltid är uppklädda i sina Gucci och Ralph Laurent.

Det återstår att se om de förnäma mammorna drar en lättnadens suck idag och välkomnar oss i den annars slutna cirkeln.

Lilla A är nämligen klädd i sina finaste presenter. Ralph Laurent underbyxor från USA, Marimekko strumpbyxor från Finland, Gocco från Spanien och slutligen OshKosh jeansklänning från USA.
 

Lilla A gjorde klart idag att hon inte önskar småsyskon.

"Om jag tar fram dessa så glömmer inte mamma. Jag tar fram en ordentligt för att vara på den säkra sidan." Var det så hon tänkte?

Lilla A har en ny nattrutin. Oavsett när hon somnar, så vaknar hon och gråter tillgjort vid fyra. Trötta föräldrar väljer lätta vägen och låter henne amma. Snuttan somnar om och vaknar klockan sju. Prick. Inte en sekund innan eller efter, utan exakt.

Efter tre timmar gnuggar Lilla A frenetiskt ögonen, förmiddagsluren är snart här. Då passar jag på att förflytta oss söder om stan. Idag ska Lilla A få leka med en halvårsgrabb.


Lilla A ungefär sex månader. Vilka runda kinder hon har!

Jag testar mobilblogga.<br> Jag bjuder på Lilla A i taxin hem från BB.

Fortfarande inget mail.

Då måste jag återgå till Projekt Urrensing.

Precis skickade jag iväg ett nödrop till vår BVC-sköterska. Lilla A har i sedvanlig ordning protesterat vid de flesta av våra matförsök. Varken gröt eller puréer faller henne i smaken längre. Ingenting. (Bilden tagen för en månad sen.)

Spänt och förväntansfullt väntar jag på svar i inboxen.

Men nu ska vi ut och traska. Lilla A måste buffas till sömns.

På skärtorsdagen inhandlades denna. I flitig och ändamålsriktig användning varje dag.



Lilla A:s påskmiddag bestod av samma bröd som våra förrättssnittar. Hon sitter aldrig vid matbordet längre. Stå, stå ,stå. Tur att selen begränsar hennes framfart.
Tror ni att detta beteende slutar av sig självt eller ska vi ständigt ryta att hon ska sätta sig ned (vilket besvaras med ett enormt leende från Lilla A)?

Äggen vi åt den fridfulla påskdagen, lyckligt omedvetna om vad kvällen förde med sig.

En fin påsk är till ända. Att få skapa egna traditioner är livet!

Mammans lyxliv har börjat. I söndags införskaffade vi ett badkar. Spontan lyckoträff tyckte vi.

Projekt urrensing började i samma sekund badkaret bars in. Ut med förvaring, in med avslappning!

Eftersom vi blev en byrå fattigare är vi tvungna att skapa ny plats för alla (trettiotals) handdukar, tandvårdsartiklar, blöjor, (hundratals?) hudvårdsprodukter och annat jox som den förvarat. Rensa garderoberna så vi får plats med handdukarna, men VAR ska allt det andra få plats?

Byrån ner till förrådet, som redan det är översvämmat av gammalt skräp, skolböcker, skidkläder, överflödigt porslin, madrasser, instrument, julprydnader, urväxta bebiskläder, bebisgym, babysittrar, vinterkläder, täcken, textilier, racketar, sportklubbor, hatthylla, toalettskåp, avhängda dörrar, speglar, tomma kartonger... Ut med allt från förrådet - gör plats för byrån!

Behöver jag säga att det är en aning stökigt hemma? Jag var väl medveten om att vi hade ett par för många möbler och ofantligt mycket saker på våra 43 kvadratmeter, men inte trodde jag att ett badkar skulle ställa till med en sådan oreda.



En ny insikt träffade mig igår. Jag har mött min överman då det gäller att samla på sig saker, nostalgispara gammalt skräp - min sambo. Vilket par vi är!

Undrar hur Lilla A blir? Och hur det kommer att bli om vi bor i hus i framtiden? Jag bävar.

Jag hade tänkt att blogga ett positivt och enegisprudlande inlägg med vackra grönskande bilder.

Istället får ni ett surt ett. Lilla A vaknade efter blott 20 minuters skönhetssömn.

Varför är det så att barnet jämt sover långa vilor då pappa är hemma och är på sitt bästa av solskenshumör? Varför förvandlas detta underbarn till ett monster då enbart mamma är hemma?

LIlla A vaknade tio minuter efter att sambon och fastern gått på förmiddagen. Jag, som skulle vara hemma för att baka, fick dras med ett barn hängandes i byxbenen med gnällmelodin på. Nu, då de igen är borta, behagar hon inte vila. Vad blir det nu för middag? Lasagne med citron i?

Hoppas, hoppas att detta betyder att Lilla A sover till fem i ett kör inatt. Hur ska jag orka till nio ikväll? Giv mig styrka, kraft och mod.

Jag återkommer då humöret svängt på oss båda.

Lilla A tränar. Hon släpper taget ibland och står utan stöd. Hon ljuder och fonerar.
 - Mamma mamma mamma.
Ibland med fokus på mig, andra gånger inte.

Andra föraningar som man blir alldeles varm av är då man ser påskkärringarna. Snart är Lilla A en sådan förtjusande figur.

Vi inledde påsken med att hämta upp Lilla A:s faster på Arlanda i en hyrbil. Vidare mot IKEA och ändlös shopping. Vi kurvade även in på Babyland i förbifarten.

Vi blev ingen förvaringsmöbel rikare, däremot står en fin gul potta i vår toalett numera. Det känns stort. Lilla A har premiärsuttit och -klättrat den. Men det var också allt.

Jag invigde även oskyldiga faster i loppisarnas värld idag. Jag undrar lite vad Lilla A:s farmor skulle säga om saken.

- Vart var ni ute och gick, frågade sambon.
- Först gick vi på Gärdet, sen längs vattnet på Djurgården. Sen gick vi till en sexshop efter att vi fikat, svarade jag vid matbordet.

Inte undra på att han satte i halsen. Mycket ska Lilla A vara med om då mamma mestadels har singelväninnor.

Varför behaga inte solen visa sig idag? Den som väcker Lilla A innan tuppen gal.

För att prata mera sömn så var föregående natt ganska bra. Abrupt uppvaknande enbart två gånger. Plus det definitiva på morgonen förstås.

Vi får väl fortsätta där vi slutade igår. Städa, städa och återigen städa. Hur mycket smuts har vi egentligen? Men i och för sig går det ju inte så snabbt eftersom Lilla A hänger i mina byxben för jämnan.

De dagar sambon går upp med Lilla A får jag alltid se nya klädkombinationer. Jag är mera klassisk, kanske tråkigare i klädvalen medan han är mera riskbenägen.

I söndags svalde jag min kommentar. Det kändes som om han brutit mot etiketten då randigt och prickigt kombinerades. Till min stora fasa tillkom även rutigt en liten stund senare!



En halv dag senare kom jag att gilla allt. Det är coolt med en pappa som klär barnet bättre än mamma! Kallas det jämlikhet?

Lilla A 21 timmar gammal.

Vi fick idag ett glädjens besked. En ny bebis är på väg! Lilla A:s gudföräldrar ska få sin tredje bebis. De som hade tappat hoppet om tillökning.

Vad är det med gravidbesked som får mig att gråta? Det är så himla vackert.

Mmmm, snart får vi snusa på en nyfödd igen.

Jag vill också ha!


Lilla A fyra dagar gammal.

Vårsolen ger oss massa energi, så vi tvättar,städar och fejar inför påsken. Och däremellan är vi ute och njuter!

Lilla A avskyr att åka bil. I lördags utsattes hon för pinan då vi fick skjuts till flygfältet i Helsingfors. Efter en lång kamp somnade övertrötta hon till slut.

Tunnelbana, pendeltåg och buss är stadstjejens melodi.

Kom sommar, kom!

Min syster, Lilla A:s moster sammanfattade mammaskapet perfekt då hon sa adjö till Lilla A:
- Hejdå Lilla A! Oj, vad jag är trött. Men nog är du söt!

Precis så är det. När man är som tröttast, kastar man en flyktig blick på flickebarnet och genast smälter man.

Lilla A har mig lindad kring sitt lillfinger. Lätt.

Varför har våra nätter blivit så korta? Jag vill sova ut! Inte vakna ett, två, halv tre, halv fyra, halv fem, halv sex och halv sju.
Men nu hänger Lilla A:s ögon så snart tar hon sin förmiddagsvila.

(Undrar om Lilla A i drömmen sjunger liten tomte tittar ut. Posen är misstänkt lik rörelsen i hennes favoritsång.)

Då vi varit på resa har Lilla A lärt sig fina manér. Lilla A vinkar nu frenetiskt med vänster hand för att hälsa hej och hej då. Ljuvliga "Mamma" mötte mig då jag kikade i vagnen en dag då hon vaknat. Det är tydligt hur hon tar efter våra ord. Med eftertryck säger hon "Pppa Pppa" då jag upprepar "Hoppa hoppa" då hon skuttar.



Nåt annat som Lilla A gjort sedan några månader tillbaka, är att öppna sin blöja. Under morgonmyset på resan fick jag äntligen detta på bild.

Lilla A skrattade och ropade förnöjt då jag öppnade dörren hem. Nu har hon krupit runt i rent lyckorus och klappat på allt.

Härligt! I Stockholm är det dessutom vår på riktigt!

Jag och Lilla A umgicks idag med en av mina bästa vänner. Det är alldeles för sällan vi hinner umgås. Det är så otroligt skönt att samtala utan begränsningar. Mera sånt!

Lilla A premiäråkte spårvagn. Jättekul att få glo ohämmat på folk!

Idag sprang vi på en pärla. Vi hittade huset i bakgrunden (bild 1). Huset innehöll prylar från golv till tak (bild 2). För att komma fram fick man dra in magen och slingra sin kropp.
- Detta är paradiset, sa jag och visade Lilla A högarna med skrot.
Nästa gång jag är i Helsingfors ska jag se till att sambon är med och att vi besöker loppiskråkslottet igen. Då ska jag gräva i timmar bland högarna.

Vår i Helsingfors!

Resan gick över förväntan. Lilla A skrattade och var glad, åt sin kvällsgröt, härjade i lekrummet och sov som hon brukar. Kanske är hon lika glad som mamma över att vara ute på äventyr.

Att turista i Helsingfors är underbart. Jag är alldeles till mig över stadspulsen. Bilar, människor, fina hus och affärer. Snacka om att jag är hemmablind. Stockholm torde ju också erbjuda detta. Dessutom i en större skala.

Nästa vecka ska jag turista i Stockholm. Gå med kameran kring halsen och insupa stadsmiljön.