Ibland

Då vi slutat med napparna* har dagsömnen enbart infunnit sig en* av fyra gånger, vilket lett till en del extra snubbel och andra känslostormar för Lilla A.

Ibland känns det onekligen som man testar precis allt. Varken sova, vila, sitta, gå, stå, springa, måla, äta, leka med bilar, ta hand om dockorna, bygga lego, lägga pussel, kolla mumin, läsa, sjunga, kissa, bajsa, dricka, dansa, gå hem från förskolan, stanna kvar i parken, hjälpa till vid matlagningen, leka med kompisar eller andra förslag och inviter som ges duger. Helst ska kritorna kastas ut över golvet, mössan ligga på trottoaren, stövlarna sparkas av, en skrikande räka kråma sig i vagnen, mjölkglaset hällas uppochner, hoppa farligt nära kanten i sängen eller andra icke så roliga (för föräldrarna?) saker ske.

Den senaste tiden tycker jag ändå att mitt tålamod har varit oändligt långt och mina formuleringar i stil med Jesper Juul och andra barnexperters, men efter tre timmars intensivt högljutt klagande från Lilla A blir jag rätt färdig*** och räknar minuterna tills sambons hemkomst. Hur gör ensamstående?



* Som var absurt viktiga innan vi slutade. Väldigt viktigt att det var rätt antal och färg på de tre hon skulle ha för att somna.
** Med nappar var det ungefär hälften av försöken som lyckades.
*** Som i kaputt. Men ändå med besinningen i behåll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0