Lilla My

Det gör lyckligtvis sambon och dottern också.

Äntligen får jag tid till att vara mamma och flickvän igen. Inte längre ett examensarbetande monster.

Inlämnat och klart.

Efter att ha pendlat till skolan nästan dagligen i snart fem år, klev jag och min kompis på pendeltåget av gammal vana. Bara med den tvisten att idag hade vi ett oerhört intressant samtalsämne.

Så intressant att då vi åkt fem stationer och omgivningen helt plötsligt inte såg bekant ut längre var tvungna att se efter riktigt ordentligt.

- Nej men nu måste vi ändå snart vara framme. Men var är vi nu? sa jag lite undrande.
Farsta strand ropades ut i högtalaren.
- Nej, tåget ha åkt på fel spår. Ett tunnelbanespår dessutom, utropade kompisen.
Snabbt skyndade vi mot dörren. Alla andra passagerare satt lungt kvar och åkte vidare med tåget då vi klev av på perrongen.

Så kan det gå då man önskar sig saker. Att vi skulle åka fel för första gången efter fem år var otippat. Men kul.

Jag önskar mig en dag som går som planerat. Utan komplikationer.

Visst får man äta glass då matlusten äntligen kommit tillbaka? "Gass" i stora lass?



Då blir Lilla A så här stoor!

Finn ett  fel


Nu återstår bara att se om jag varit ohälsosamt mycket mig Lilla A i helgen. Är jag den som snart har hög feber, hostar upp lungorna, hänger snor och sover dåligt nätterna igenom?

Lilla A har i dagarna tre varit hemma med föräldraledige pappan. Feber, hosta och snuva har drabbat dagisbarnet.

Mamma skriver om käkleder, behandlar patienter och borde läsa inför kirurgtentamen. Mest tänker jag dock på alternativa yrken och att jag träffar Lilla A ohälsosamt lite.

Är detta traditionell examensvånda? Pest och pina.

På pendeltåget på väg hem beklagar jag mig i telefon över alla världens orättvisor som drabbat mig de senaste veckorna i skolan. Vi funderar även huruvida dessa skall få påverka mitt examensdatum eller ej.

- Om jag tar till de stora tårarna, månne inte nån barmhärtig lärare tar och godkänner mig då, undrar jag.
- Men det är väl ändå onödigt, tycker faster.
- Faktum är att det var så vi lyckades få en handledare till slut. Jag var inne hos studierektorn och brast ut i gråt. Och då hjälpte dom. Han tog sig an oss, kontrar jag.
- Ja, det är inte konstigt att Lilla A tar till gråten också. Hon är precis som sin mamma, fastslår faster.


Ibland är det sjukt frustrerande att börja lipa i de pinsammaste situationer. Och ibland det bästa som kan hända. Folk har svårt att hantera andras gråt alltså. Jag har således en reservplan till examen.

Lilla A är som bekant riktigt envis.

Jag och mina kurskompisar började inskolningen till tandvården väldigt tidigt. Redan vid tre månaders ålder hade Lilla A en ansenlig samling tandborstar. Alla ville hennes väl och vi lät henne leka med dessa och vänja sig redan innan frambrottet av gaddarna. Mycket pedagogiskt tänkte vi. Men länge, länge fick vi vänta innan de första dök upp.
I sedvanlig trots tillät inte Lilla A att någon kom och skulle borsta hennes tänder! Hon skulle borsta själv fastän hon bara var åtta månader och var lika motoriskt utvecklad som en kratta. Experten på att knipa igen munnen, då en tandborste eller bestick närmar sig munregionen, är utan tvekan Lilla A. Tills i lördags.

Finurliga mamma köpte tandborstar med musse pigg motiv som passar på vår eltandborste. Nu sjunger Lilla A "aaaaa aaa aaaaaaaaa" och gapar flera gånger per dag. 





Och viktigt är det att borsta på Klas och dockans lillebror efteråt.

*ALLT! Själv dessutom!

Jag hade lite svårt att hitta min mobil ikväll.

Den återfanns såklart i ko-handväskan, som hängde på dockvagnens handtag. Självklart! Varför sökte jag inte genast där?

I mammans halvtid kom ett sms som berättade att dagisfröknarna hyllat pappans matlagning till skyarna. Lilla A hade ätit upp hela sin medhavda matsäck på dagens utflykt.

Pappan erkände senare att han paketerat om den köpta färdigmaten innan han packade den i lilla bamseryggsäcken. Således låg den smarriga lunchen och fruktmellisen i lådor märkta Lilla A.

Ett vinnande koncept.

Lilla A ska imorgon spendera hela dagen i skogen med sitt dagis. Det är första gången hon skall ha med sig matsäck.

Mamman lämnade detta tunga uppdrag till pappan.

Mamma klev in genom dörren efter 12 timmars skrivande på examensarbete. (Planerar göra som Linn.) Genom mullret av disk på bänken ses en köpt förpackning med exotisk frukt i bitar. I kylen står en köpt pastasallad och två burkar med trip.

Märkväl att pappan är föräldraledig* sedan två dagar tillbaka och att Lilla A går i dagis sex timmar om dagen.

Pappans försvar löd ungefär såhär: "Jag måste vila upp mig från den tunga arbetsperioden."**


* För att underlätta mammans sista superhektiska sista månader i skolan samt korta ned Lilla A:s dagisdagar markant.
** En intensiv arbetsmånad till ända.

Man kan undra hur länge studieron* varar då det skallade såhär i trapphuset då Lilla A och pappan precis gick till lekparken:

- UUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Ungefär så.


* Mamma får skriva på examensarbetet i fred utan att familjen yngsta ritar på datorn, stänger datorn, kladdar fruktpuréen på datorn eller kräver att få se mumin på datorn.

Enligt svensk tradition ska barnen och de med barnasinnet kvar gå på påskäggsjakt på Påskafton.

Således ska mamma miss i natten skapa ledtrådar till skattjakten.

Det blir spännande att se om Lilla A tyder mammas teckningar och därigenom förstår mammas ledtrådar. Nästintill IQtest väntar imorgon för intet ont anandes Lilla A.

Ett år sedan såg det ut ungefär såhär.