Lilla My

måste vara då barnet kan säga sitt eget namn. En härlig avslutning på en i övrigt hemsk dag fick mamma.

- Aina, Aina, Aina, upprepade Lilla A flertalet gånger och mamma utropade glädjerop. Sen tog Lilla A det hela vidare.
Mamma öga, mamma öja, mamma neena pekade hon så vackert ut samtidigt som hon pillade djupt i mitt öga, rev i örat och petade på min näsa.

Barnet sover, sambon förlustar sig och mamman ska väl också ta natt. Lilla A har fått ny dygnsrytm. Tjugo över sex ropar hon: MAMMA JAA!

Igår var Lilla A sin längsta dag hittills på dagis. Väl hemma en halvtimme senare (hon skulle prompt gå hela vägen själv) pekade hon mot spisen och sa:
- KOKA!

Det vara bara för mamma att sätta igång med middagen. Då allt kokade på spisen kom nästa kommando:
- UUKA! Mamma! Pappa! Aana, gastade hon och pekade mot porslinsskåpet.

Då vi ätit klart och jag frågad om hon ville bygga med lego löd svaret:
- Mamma ja!
- Ska mamma också bygga? frågade jag.
- Mm! Pappa ja!

Bara för föräldrarna att infinna sig i leken.

I takt med att Lilla A:s antal timmar på dagis ökade, stegrade hennes nappanvändning hemma. Hon, som enbart använt den när hon ska somna, skrek helt plötsligt efter den i de mest oväntade situationer.
- Pii, pii, pii, PIII!!!! skriker hon numera så fort vi ska klä på oss och gå från dagis.

Jag var beredd på att hon skulle gå tillbaka i utvecklingen lite efter dagisstarten, men att hon använder nappen hela tiden hemma och kryper på de smutsigaste ställen hon kan hitta hade jag inte riktigt räknat med. Ni som vet - hur länge ska jag låta henne hållas? Bör jag ingripa?

Hon är bebis då det kommer till sugbehov och motorik, talet är däremot häpnadsväckande.

- Pii dää mamma koo! utbrast Lilla A imorse efter att hon tappat härligheten i farstun.

(Nappen är där vid mammas sko.)

Men kul ska det bli!

Imorgon eftermiddag ska vi ta vårt pick och pack då.

Jag måste bara packa för tre, skriva på examensarbetet, låna en fet bok på engelska som handlar om någonting med pedagogik inom sjukvården, köpa någon gåva till värdparet, låna nya böcker till bokmalen Lilla A, göra resematsäck till resemonstret, packa intressanta leksaker åt rastlösa Lilla A, låna och hämta en hängmatstol andra sidan stan, titta på hyrfilmen och lämna tillbaka den, tvätta håret, äta frukost och lunch samt diska efteråt.

Undrar vilket som är värst - jobba natt på jouren eller hemmaplan?

Men hur ofta är FÖR ofta?

Det har sedan en månad tillbaka varit bestämt att vi skall åka inåt landet helgen som kommer. Vi ska gästa sambons studiekompisar. Jämlik som jag önskar vara, överlät jag ansvaret för bokning av resa åt sambon. Trettio dagar senare och minst fem påtryckningar senare har det fortfarande inte hänt något. Kontrollfreaket i mig (den rollen förtärktes med flera tusen sen Lilla A kom till familjen) biter av sig tungan flera gånger om dagen för att kväva resetjatet.

Jämlikhet har varit ämnet som pyrt på bloggar i veckan. För mig handlar jämlikhet (i relationer) mest om delat ansvar och inte om så mycket mer. Delat ansvarstagande - delad beslutsfattning. Inte lätt för en med beslutsångest och en med förstärkt kontrollbehov.

Jag citerar Uppsalatjejen: "Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd."

Jag är en krävande brud.

Min lilla egna fashionista. Fotad i ett parkeringsgarage i huvudstaden i öst.

(Kolla benens nonchalanta placering.)

Finns det bättre väckning än det?

Mamma är onekligen hemma idag. Efter att båda föräldrarna varit upptagna med sitt hela veckan och Lilla A har gått på dagis och varit hemma sjuk med mormor har hemmet förfallit.

Medan sambon tar hand om benbrotten på akuten och Lilla A drar sina små stockar tvättar mamma. Är det ok att glömma tvätta all vittvätt? Mamman har haft det bra senaste fem månaderna, då hon glömt hur mycket tvätt det är som ska tvättas.

Lilla A har språkbadat i veckan med sin mormor. Nenä, tukka, kukka, orva (korva), äsi (käsi) och 'tuu, tuu' (tule tule) är smakprov jag fått idag.

Men det bästa nya (relativt) ordet är ändock jätta. Mammas hjärta smälter!

Jag hade målat om ett par pallar för ett par dagar sedan och tänkte idag måla en gång till. Jag knatade iväg till källarförrådet för att upptäcka att de var borta. Stulna.

Kan grannen vara nöjd med sitt stöldgods?

Jag hoppas innerligt att grannen blev vit om rumpan. Och fick huvudvärk av lackstanken.

Ännu ett nytt ord har entrat familjens hem. Denna gång i föräldrarnas och ej Lilla A:s mun, trots att det är hennes förtjänst. Mamma är hemma och vabbar.*

Vi klarade inskolningen galant, bästa Lilla A och pappan. Mamma tycker att lämningen är jobbig då Lilla A bara struttar iväg utan att ens vända sig om. Men då livspusslet skulle börja på allvar i måndags vaknade Lilla A med rinnande ögon och näsa. Tid för återhämtning för mamman och Lilla A.

* Intressant kuriosa om verbet är att det troligtvis är min kusin som fått Svenska Akademien att ta med det i ordlistan.