Lilla My

Ibland, då Lilla A vill ha något som inte funkar just då och jag erbjuder nåt annat, svarar hon:

- Också bra mamma!

(Det är ganska skönt. Låt det förbli så. Snälla.)

Klättra i äppelträd är skojigt. Men svårt!

Nästan tre kilo äpplen fick jag med mig hem i år. Efter goda omdömen från tre håll angående förra omgången, vill vi själva också ha**.  


* I en glänta på kungliga djurgården stod de fina äppelträden med den tunga skörden.
** Ibland är vår tidsplanering inte den bästa. Som att vi måste lämna 18 flaskor efter oss och åka till färjan precis då drycken är färdig.

I valtider diskuterar vi ofta huruvida vi ska ansöka om dubbelt medborgarskap eller inte. Middagspåståendet igår löd ungefär såhär:

- Nämen, nu då du lagat så många typiska svennerätter* kan vi skicka in medborgarskapsansökan**.

* Korv stroganoff (gjord på falukorv!) OCH Flygande Jakob.
** Blodpuddingen saknas ännu.

Imorse stod Lilla A i sängen och ropade:

- Feelix, feelix! Moffa! Felix hoppa moffas borde. Vici, vici! Vici komde.

Saknad, hallucinationer eller dröm?*


* Jakande svar på första och sista av damen - som hon så fint kallade sig igår.

Benen möra efter utmaningarnas utmaning. Tjejmilen idag. Mitt, då magstarka, nyårslöfte infriades*. Mera än halva** sträckan (med råge dessutom) bar benen mig joggandes.

Bra gjort av någon som lovordade Lilla A:s nyfunna favorituttryck "vinte"***, då det var dags imorse.


* Jag gillar inte att bryta löften.
** Det är faktiskt bra gjort av någon som aldrig sprungit längre än 800m förrän 25+ ålder.
*** Vill inte.

Under resans gång blev Lilla A som de flesta andra barn och började gilla att åka bil. Hon somnade* till och med ibland. Hemfärden gick smärtfri - hon sov hela bilfärden. Aldrig hänt förut.

Vi anlände storstaden i arla morgonstund. Lilla A pekade, skrattade och tjöt då vår stadsbuss kom.

Hon tog rekorden till nya höjder genom att sova nästan fem timmars dagsvila. Det har aldrig hänt förut.


* Väldigt länge sedan inläggen hamnat om sömn. Så vi tar igen det.

Vi packar för att snart bege oss hemåt igen.

Men innan hemfärd ska vi hälla våra tiotals liter med hemgjord äppelcider i flaskor. Vi är väldigt nyfikna på hur det kommer att smaka.

Det* som fick hjärtat att stanna. Själen att smälta. Världen att stanna.

* Mamma, älskar dej!

Vi är ute på turné. Igen.

Jag klarar i alla fall av att ta hand om tre barn, från tre år och nedåt. Tjoho!

Inget abrupt uppvaknande mitt i natten, passligt lång sovmorgon och härlig frukost. En fullpackad vagn och tre varma personer i en varm buss i ett hett Stockholm. En strand, en grönskande gräsmatta och skön skugga. Två kompisar, vattenleksaker och ett glatt barn. Härliga stunder i havet. Fika i lagom mängder. Kvällsol och -dopp. Otvunget och avslappnat. Ett trött barn som somnade utan protester i rimlig tid. En nachotallrik. Samma imorgon igen? Gärna det.

Att vara en bra förälder är inte alltid så lätt. Ibland en hårfin balansgång.

Inom ett dygn har jag bemöts ofta av två olika människotyper**. Den ena tycker att ens barn är bortskämd för att barnet gråter då hon inte får leksaken hon sett i någon hylla. Den andra typen tycker däremot att man är en dålig mamma och osnäll*** då barnet gråter för att man även i offentligheten försöker uppfostra barnet.

Det är helt okej att ha åsikter om okända barn och dess föräldrar****. Det är inte okej att uttala dem.


* Lilla A vill höra den då hon går och balanserar på allehanda kanter.
** Kvinnor. I övre medelåldern.
*** "Din mamma är inte snäll" sa damen direkt till Lilla A.
**** Alla får tänka sitt. Tyvärr är vi snabba att döma andra.

Lilla A har en otrolig förmåga att memorera personer. Således var vi tvungna att testa henne en kväll*. 

- Vad heter pappa?
- Vije, säger Lilla A självsäkert.
- Vad heter mamma?
- Mmm. Kina!**

* Då man tänker efter är det mycket bättre tillvaro nu än i våras. Tiden att umgås hela familjen har annars alltid varit knapp.
** Uttalas med hårt K, inte att förväxla med Tj-ljudet. De senaste dagarna heter jag ibland Kittikana också.

Så (eller ännu värre), kunde rubriken lyda i kvällspressen.

Ibland önskar jag att mor- och farföräldrarna vore äldre. Typ i pensionärsålder. Så de kunde flyga hit lite hux flux då det behövs.

Just nu är jag i en sådan önskeperiod.

Men det går framåt.

Alltiallo som jag blev lite abrupt i onsdags, får mig att känna mig ganska effektiv**. Det mesta hemma omhändertas av mig. Efter en dag med bad, parklek, matimängder, städ, uppmuntrande, promenerande, annan lek, tablettdosering, tvättförberedelser, springaochhämtadetsjuklingenbehöver(ochvill ha), köpa sterila saker på apoteket, hålla små och stora någorlunda rena, tyckte jag faktiskt att jag är snäppet übermänniska som trots det plötsliga störtregnet drar på mig regnstället för att hinna cykla och veckohandla*** en kvart innan butiken stängde. Och dessutom kom jag på att i löftet ingick minst en springtur. Jahapp. Ut i regnet då. Tokiga jag****.

* Superkvinnan finns egentligen här. Ska få sitt tredje barn. Och hennes förstfödde är en månad äldre än Lilla A. Min klocka tickar visst tyst.
** Inte så sommarlovig som innan i alla fall.
*** Nåja. Rafsa ihop nåt. Som kanske blir några maträtter.
**** Mitt nya jag? Åtminstone augusti och september. Annars starfförlängs det. Valfri svordom.

...handlar om att se, lära och göra likadant.

Mycket tydligt hos Lilla A nu. Hon leker Följa John för jämnan.

Min orkesterledare sa* alltid att det var farligt att sporta. Jag är beredd att hålla med honom. 

Eftersom sambon är den sportiga typen och därmed nyligen blev konvalescent, är det jag som kommer att promenera de x antal sövande** kilometerna dagligen*** i veckor framöver.

* Säkerligen säger han fortfarande så.
** Det är alltså tänkt att Lilla A ska sova. Inte jag.
*** Mitt nya blygsamma löfte om motion två gånger i veckan kommer att infrias. Med råge.

Igen mamma!

Mamma fick sång och tårta i parken idag. Med extra salt.

...blir det blommor!

Vi träffade på en kompis från dagis till Lilla A i parken ikväll. Mamman berättade stolt hur fyraåringen blivit torr och inte använder blöja dagtid längre. Lilla A såg helt frågande ut på påståendet att visst är det skönt på sommaren då man får springa runt lite utan blöja.

Ibland är det bäst att vara tyst så man inte i misstag dömer någon känslig typ.